I köket gråter jag till lök och TGR LOU. I vardagsrummet önskar jag mig en tupplur på soffan. I sovrummet är det helt tyst. I badrummet torkar vattnet fast i handfatet.
Nämnde jag att jag bor i en etta med kokvrå?
Jag trodde det var vår idag. Det kändes så ute. Senare haglade det, tror jag. Tji fick jag. Och alla andra som hoppades att det var slut på velandet nu.
Igår fastande jag framför Babel. Det kändes som ett bra fastnande. Hoppingivande. På onsdag är det Popcirkus.
Skomakaren har mina skor och det känns bra. Mycket bra. I morgon har jag mina skor igen. Ännu bättre. Bäst av allt är att foten inte gör ont så jag faktiskt kan använda dem också.
Det finns en liten dröm och vision som inte ligger så långt ner just nu. Och allt det där andra (som uppenbarligen inte går att släppa (ens med hjälp trygghet och närhet)) har sjunkit lite. Lite. Lite.
En kollega sa idag: Under skyddsnätet finns ett annat nät, som inte syns.
Anna sa idag: Du är nog starkare än du tror.
Jag sa idag: Vänta ett ögonblick så ska jag koppla dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
emma du är duktig!
Tack :)
Skicka en kommentar