Dagens prognos: kyla, kyla, kyla

Är 100 000 år verkligen på riktigt? Inte ens jag kan planera så långt i förväg. Men jag låter dem hållas. De förstår nog det absurda i det, i sinom tid.

Jag har ingen anledning att inte vara glad idag. Därför tänker jag vara glad. Jag tänker vara förbannat glad och harmonisk. För att inte tala om pigg.

På bussen satt jag bredvid en människa som påminnde om en ung Lars Winnerbäck. Det var nog håret som gjorde det. Jag hade ju föredragit en ung Thåström. Men man får väl vara glad åt det lilla (ja, det var ju glad jag skulle vara)

Lite kladdigt och lite långt

Idag har jag verkligen lust att förbanna kylan. Det är nog det jag har absolut mest lust med. Men jag är rationell och förstår att kylan inte kommer ge med sig bara för att jag förbannar den gång på gång. Kylan bryr sig nog föga om lilla mig.

Så. Här sitter man och muttrar, med värmefläkt och tjock kofta. Fingrarna är stela och hjärnan försöker febrilt att hitta en hållbar lösning inför vintern.

Jag kommer inte längre. Det är för kallt och min kofta är för tråkig. Återkommer en annan årstid.

Enformig

Jag slits nu mellan en önskan att krypa ner i min säng och en önskan att inte krypa ner i min säng. På något sätt känns en önskan som innehåller ordet "inte" starkare än en önskan som inte gör det. Och i detta fall kommer jag önskan att krypa ner infalla. Även om önskan att inte göra det infaller först. Jag får både äta kakan och ha den kvar. Är inte det ett perfekt liv?

Nu är det lite jobbigt. Jag vet ju vad som väntar i morgon. En tisdag. Och jag vet att det väntar en tisdag till, bara en vecka bort. Varför är det så tungt?

Nej. Nu ska jag gå och lägga mig. Och skjuta upp "inte" till en annan dag.

Lunch-reflektioner (jag sätter mig på höga hästar)

När Holland funderar på att förbjuda turister att köpa hash, funderar Danmark på att göra hashförsäljning lagligt. Ännu roligare är att på radion, där jag nyss hörde detta, säger de att Danmark vill ha liknande våra systembolag för hashförsäljningen. Och detta för att få bukt med den kriminella försäljningen. Sverige är ett lysande exempel. Här säljs aldrig alkohol olagligt. Och de flesta bara älskar systembolagets monopol.

Och som om detta inte var nog kul, nådde precis information om att svenskar åker till Danmark för att köpa handsprit, mina öron. Handsprit. Sprit för händerna. Enough is enough?

Annars kan jag berätta om min morgon: Jag gick upp i tron om att jag försovit mig en halvtimme. Efter att stressat runt i en kvart kom jag på att jag ska till psykologen, alltså åka hemmifrån en timme senare än vanligt. Perfekt, tänkte jag, då kan jag göra spenatstuvning och diska.

Snart är det helg och bokmässa.

Jag är nog inte riktigt på riktigt

Idag bakar jag bröd. Och inser att det man inte har i huvudet, får man helt enkelt ha där ändå. Kanske har jag också insett att huvudet inte riktigt är på plats klockan sex på morgonen. Antagligen har jag inte insett det. Jag tror inte jag är typen som inser på riktigt. Jag låtsas nog bara.

Till exempel har jag inte insett att jag flyr. Och än mindre vad jag flyr från. (Jag vill ju bara att tiden ska gå fort (eller att den inte ska gå så fort))

En sak jag faktiskt har insett (eller om det var min psykolog som insåg) är att jag aldrig är nöjd med att vara just här just nu. Det finns alltid någon annanstans att vara. Någonstans som är lite bättre. Eller kommer bli lite bättre. Om jag förbereder mig tillräckligt väl.

Jag kokar potatis också. Att jag aldrig lär mig: en sak i taget. Jag undrar om jag tror att jag har ont om tid. Hur skulle jag kunna ha det? Jag ska ju ingenstans. Inte den närmaste tiden.

Staten (eller Göeborgs Kommun) tillhanda

Jag har följande förslag, som kanske kan göra det svenska folket (eller Göteborgarna) en aning lyckligare:

Paraply-bidrag. Ett ekonomiskt bidrag till inköpandet av paraplyer. Om detta bidrag ska tillfalla privatpersoner, eller företag/instituoner har jag ännu inte utrett. Detta bidrag skulle leda till att folket alltid skulle ha ett helt paraply att tillgå vid regn. Det skulle i sin tur leda till mindre blöta kläder och hår, och i förlängningen gladare människor.

Om så önskas kan jag fortsätta min utredning om effekterna av ett paraply-bidrag, även hur bidraget bör utformas. Dock anser jag att utredningen bör ledas av passande myndighet.

Jag hoppas att detta kan bidra till en bättre värld!

Med vänliga hälsningar

Emma Lennström

Göteborg 2009-09-22

Dagens första (nedskrivna) fundering

Av någon anledning sitter jag här, en måndagsmorgon, och tänker att det kommer bli en bra höst. Eller är en bra höst. Ibland. Det jag tycker är mest konstigt med detta, är att jag hade helt andra aningar i går.Helt andra åsikter. Kan det vara cykelturen som lockar fram dessa positiva tankar? Eller är det så att det är måndagsmorgonen i sig som gör det?