Miniluch-inlägg

Äntligen har jag fått tummen ur och laddat upp alla bilder från Way out West.

Fuck you, Society! (Det är torsdag och i morgon är det fredag)

Jag känner mig upprorisk och rebellisk idag. Jag vill vara obekväm. Jag vill häge mig åt dekadens. Jag vill inte rätta mig i ledet och blunda för att orka stå kvar.

Det sprudlar.

Men vad kan jag göra? Vad vill jag göra?

Egentligen handlar det inte om att göra. Det är mest flöde av energi. Jag har styrt min energi åt ett annat håll. In på en ny väg.

Och nu släpper vi det.

Jag har hylla och vill ha tegelstenar. (Jag har energi och vill ha ledigt) Jag har också en fin cykelkorg. Det är torsdag och jag har hopp. Jag vet vart jag vill och jag vet att jag kan komma dit. Jag vet att jag kan klara av VAD FAN SOM HELST!

Det är en konstig blandning, just nu. Innuti. En mycket konstig blandning som inte bör analyseras och separeras. Jag har kommit en bit och vet att jag kommer längre och längre. Jag har så mycket hopp. Så mycket potential. Så många ideér. (Så mycket otålighet)

Lunch-inlägget mitt i veckan (vadå? är det bara onsdag?)

Det här är en fin tradition. Lunch-inlägget. (Här kan jag reservera för eventuella stavfel, då min webbläsare är på engelska och tycker att alla ord är fel)

Jag har även återupptagit lunchpromenaderna. I alla fall i två dagar. Det ingår väl också i min storslagna plan, tror jag.

(Jag undrar vad ordet 'jag' betyder på engelska)

Förra veckan var jag väldigt trött. Därför tänkte jag att jag skulle ta det lugnt fredagen. Stanna hemma och vila ut mig. Hade tänkt att göra liknande även på lördagen. Fredagen gick ju bra, lördagen gick väl sådär (kan hända blev jag full som en kastrull), Men det var allt som allt en lugn helg. För mig. Vad resulterade då detta i? Jo, att jag är ännu tröttare nu. Vad är då sensmoralen? Jo följande: ta det inte lugnt, det hjälper inte. (Eller: det räcker inte att ta det lugnt enbart på fredagen...)

På jobbet har vi nu bytt till P4. Förut hade vi P3. Jag kan tycka det är ett väldigt bra byte. Men jag kan också tycka att det är ett ganska dålig byte. Kanske ska jag utveckla det lite. Motivera, så att säga.
Jag tycker P3 är en väldigt rolig, och ofta intressant kanal. Mycket bra musik. Trevliga programledare. Det passa mig ganska bra. Men när man lyssnat på P3 varje dag 8-17 i ganska många månader känns den lite tjatig.
Det är så P4 kommer in i bilden. Det är ju något nytt. Helt annan musik. Men även där ganska mycket bra musik. Ofta också intressant. Kanske mer "matnyttigt" än P3. Men. Ja, det är inte bara bättre. Alla dessa dova röster med samma typ av intonation och samma tillrättalagda språkbruk. Nyheter en gång i halvtimme. Samma nyheter en gång i halvtimmen. För att inte tala om alla nyheter efter 16: 16.00 nyheter i ca. 5-10 minuter, 16.30 nyheter ca. 5 minuter, 16.45 nyheter 15 minuter.

Jag kommer bli allmänbildad. One and for all!

Ständigt denna tisdag.

Jag är så pepp på pyssel. Jag vill inte sitta här och vända papper (nu är det ju verkligen inte det jag gör). Jag vill hem och pyssla!

Idag sitter mina nerver utanpå. Det är tisdag. Helt naturligt. Jag vill stå längst fram när allt bara säger pang pang pang. Jag vill skrika och gapa lite. Vara lite arg. Det är tisdag och jag har mens. Helt naturligt.

Men. Jag ska till den stora möbeljätten med blå och gul logga. Jag ska spendera så mycket pengar. Och pengarna kommer gå direkt in i barnarbete och miljöförstöring. Känns bra.

(Det är ingen idé att jag försöker kommer med ursäkter. Det finns ju egentligen inga.)

Bitterheten har spridit sitt gift i mina ådror. Jag skulle tro att det är en tillfällighet. I morgon är det ju onsdag. Och då är det snart helg.

Spretigt, men kanske ärligt

Just nu funderar jag på hur världen skulle se ut om vi människor skulle se mer olika ut. Jag menar inte bara hårfärg, hudfärg och kroppsform. Utan större skillnader. Kanske fler typ av färger. Och skillnaderna skulle inte bero på vilken del av världen man kom från, eller hur föräldrarna sett ut. Skillnaderna skulle komma av hur man tänkte. Vilket typ av tänkemöster (om det nu finns olika) man hade.

Egentligen vet jag inte alls vad jag är ute efter. Det är bara sådant jag rätt som det är funderar på.

Annars har jag väl en helt vanlig måndag. Lite mer hoppfull än andra måndagar, kanske. Men ganska vanlig. Hemma ligger kikärterna i vatten. Bibliotekskortet lämnade jag hemma. Efter jobbet ska jag köpa en röd penna. En helt vanlig måndag.

Jag funderar också på varför politiker inte kan säga 'ja' eller 'nej'. Det är ju inte så att de slipper stå till svars mer ('slipper mer' inte helt okej) för att de slingrar sig från just de orden. Helt korkade är vi väl inte (eller så är det precis det vi är (jobbigt)).

Nej, det här blev verkligen inte hållbart. Vilken tur att jag strax ska börja jobba igen, då.

Innan dekadensen slagit till

Det är lätt att dricka alkohol. Jag undrar varför. Nej, jag undrar inte; jag dricker utan att tänka. (Och där kom svaret som en blixt från blå himmel)

Ikväll ska vi klubba. Jag och Jenny. Vi ska klubba säl. Och det ska bli kul.

Mitt, just nu, största problem är att bestämma om jag ska tvätta håret eller inte. Det är ju skönt när det är det största problemet. Det är nog så jag vill leva. Och så jag föreställer mig att det finns människor som lever. Fast jag tror ju inte på det själv. Ska jobba på att bli mer lättlurad. Det är nog nyckeln till ett lyckligt liv.

Vi hamnade på en helt annan nivå idag. Jag vet inte om det är solen utanför, musik i mina högtalare eller den nyöppnade ölen jag ska skylla på. Men jag känner mig ytlig. Inget annat är egentligen viktigt. Inget annat ska behöva vara viktigt. Om jag blir tillräckligt lättlurad.

Om jag somnar i den röda soffan kommer jag även vakna där. Därför föredrar jag okända sängar.

Jag är hemma. En fredagskväll. Och jag trivs. Tror jag. (Hur ska man kunna veta sådant?)

En dag ska jag bekämpa mitt undermedvetna. Jag ska inte ha något undermedvetet. Det ska inte dyka upp tankar automatiskt. Jag ska inte hitta fantasier och planer långt inne. Allt ska ligga längst fram. Och synas. Allt ska vara överskådligt. Allt ska vara styrt av mig. Och jag ska vara bra på att styra. Jag ska ta rätt beslut vid rätt tillfällen.

I min hjärna, alltså. Något annat vill jag inte styra. (Något annat kan jag inte styra)

Kan man trivas med vemod? Kan man vara både grubblare och lycklig? Är alla filosofer män? Har alla filosofer skägg? (om svaret på den senaste frågan är "ja" är högst troligt svaret på den tidigare från också "ja") Kan man med vilje sätta sig i en livsituation man vet är destruktiv utan att vara sinnessjuk? Kan man verkligen älska en specifik person? Hur bör man sköta handfatet för att det inte sk bli stopp? Måste reklam vara löjlig? Vad blir det för väder i morgon?

Jag slösar tid och energi på att tänka saker jag inte vet om att jag tänker och för att distrahera mig ställer jag massa dumma frågor till min blogg. Och på något vis känns det meningsfullt.

Min lever är ju i alla fall tacksam.

Sedan jag kom hem har tvn varit avstängd. Den var ju (högst troligt) även avstängd när jag inte var hemma, men det tillhör ju normaliteten.

Jag har verkligen en plan jag tror på nu. Och den är inte fastknuten i det psykiska. Den står för sig själv. Och funkar ändå. Tror jag. Hoppas jag. (Måste jag tro) Oavsett om jag kommer över, glömmer, upplever, super mig full, gråter mig till sömns, skrattar i timmar. Oavsett om jag är ensam eller tillsammans med andra människor. Planen kommer att fungera.