Gårdagens otippade tvfilm:

Igår såg jag på en film som gick på tv, svt självklart. Jag blir rätt som det är förvånad av vad svt visar för filmer. Varför hade jag inte hört talas om denna film? Varför har ingen sagt att jag ska se den? Eller visat den för mig?

Filmen hette Coffee and Cigarettes. Är det någon som sett den? Är det någon som hört talas om den? Är jag eller filmen förd bakom ljuset?

Första bra överraskningen var att den var svartvit. Andra överraskningen var att den byggde på konstiga möten och dialoger. Tredje överraskningen smög sig på, när jag insåg att de människor det handlande om spelade sig själva. Och hade namn som Tom Waits, Iggy Pop och Bill Murray på rollistan. Och en JÄVLA massa fler mer eller mindre historiska/kända/stora konstnärer, musiker och skådespelare. Jag kände inte ens igen hälften av namnen. Men i princip alla spelar sig själva.

Borde inte detta vara en film man har hört talas om? Borde inte detta vara en film man har sett?

Mellan borttappade dagar

Ibland vill jag vränga mig utochin, så jag slipper välja vad som ska berättas och vad som borde stanna osagt. Ibland vill jag vränga mig utochin, för att kunna njuta av min lena hud som andra kan. Ibland vill jag vränga mig utochin, så ansvaret hamnade på marken och ögonen blev blinda. Ibland vill jag vränga mig utochin, för att jag bara kan göra det en gång.

Annars har jag det mesta under kontroll. Jag vet korta stunder vem jag är och varför. Andra stunder kan jag förundras av vad jag inte är.

Jag var på bio och sov nyss. Det är effektivare att sova på natten. I en säng. Jag skämdes lite för att jag satt där och missade den konstnärligt skapade filmen. Det var inte filmens fel att jag sov. Filmen var fin. Jag applåderade tillsammans med de andra när den var slut och bestämde mig för att gå hem och sova. Sedan hittade jag internet. Och min kusin ringde. Det är mycket nu.

Måndag är jag lite rädd för. Men kan andra, så kan jag. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag ska bara säga det några gånger till. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan.

En kopp te. Det blir bra.

Mitt i den så kallade städningen

Nu är jag sjukligt sugen på att tatuera mig. Ville bara säga det. Jag är nästan så sugen på det att jag stövlar iväg, oduschad och ostylad, och bokar en tid. Jag behöver distraheras!

När veckan lider mot sitt slut lider jag av annat

I natt drömde jag att jag rökt inför min mor. Och hon tyckte det var okej. Det var nog en av de konstigaste drömmarna på länge. (Och för er som inte följer denna fantastiskt intressanta blogg kan jag säga att jag vid tidigare tillfällen nämnt att mina drömmar är mycket konstiga och intensiva)

Dessutom vaknade jag och tänkte på filmen Pretty Woman.

Jag hämtade min legitimation i går. (Det heter faktiskt Nationellt id-kort, numer) Och, för att fortsätta på spåret konstigt, är jag väldigt nöjd med den lilla bilden. (Inte färgen på själva kortet, men vad kan jag göra åt det?) Jag ser nästan perfekt ut! Fantastiskt.

Idag ska jag ha disciplin. Det tror jag inte på. Men det ska jag ha. Och jag är så frestad att skriva en lista.

(Nå, vad gör du här då?)

Fortfarande på en annan del av ön

Jag fortsätter på det nya. Nu har jag ätit Saras mat i Saras lägenhet, utan Sara. Jag har betalat mina räkningar med Saras dator (dock använde jag mina egna pengar). Men det bästa var att sova en liten stund med kisse på armen. Nu studsar hon runt som aldrig förr (vad vet jag om det?).

Idag gick jag in på en sexshop (nej, inte där man köper sex, men där man köper sexrelaterade saker) och köpte ett par strumpbyxor, bland annat. Jag väntade mig en svart, eller kanske röd, påse. Men döm om min förvåning när jag fick en grönblå påse med vita blommor på. Det tyckte jag var en rolig överraskning. Dessutom var det en rolig affär med trevlig personal. Vart var sunket? Ska det inte vara lite sunkigt? Jag har varit där förut, och hade för mig att de var lite sunkigt, i alla fall. Men inte ett dugg. Min vanliga mataffär är sunkigare.

På en annan del av ön

Nu gör jag något nytt; jag sitter i Saras lägenhet och pratar med katt. Det nya är inte katten (även om hon är ganska ny) och inte heller lägenheten, utan det nya är att Sara själv inte är hemma. Jag agerar kattsällskap, och katten agerar Emmasällskap. Mycket bra byteshandel!

Under tiden kan jag ju dessutom slita lite på Saras dator, och leva mitt nya internetliv. Fast mest kollar jag på katten. Hon är bedårande. Och hon verkar uppskatta leksaken jag hade med mig. Tacksamt djur.

Jag tror att jag trodde att jag var fri. Nu tror jag att jag tror att jag är fri igen. Men jag vet ju inte riktigt från vad. Hämningar? Mig själv? Normer? Moral? Samhällets grundetik? Den gråa massan? Det glittrande ytskiktet? Viljan? Ramar? Innehåll?

Kommer att tänka på Liftarens Guide till Galaxen; tänk på att svaret inte går att förstå utan rätt fråga.

Tillbaka (fast man vet ju aldrig)

I morse fick jag sms av polisen. Det är coolt.

(Ja, jag vet att jag inte har skrivit något på länge. Men jag tänker inte be om ursäkt. Verkligen inte.)

Och inte heller nu har jag så mycket att skriva. Jag kan klaga lite på att jag måste skicka in papper till försäkringskassan, men det känns meningslöst. Jag kan också klaga på att det inte är vår, och att jag är trött, och allt annat. Men inte heller det känns särskilt givande.

Istället kan jag vara ganska glad över att jag ska börja jobba nästa vecka. Jag ska börja försiktigt, och det ska gå bra.

Dessutom har jag tagit upp ett typ av internetanvändande jag inte haft på länge. Får se hur hållbart det kan bli. Internet är kanske lite väl stort för min smak. Men, å andra sidan, är min lägenhet lite väl liten.