Ja, jag får väl ta mig an denna dag också. Inte svårare än så.

Nej, packning blev det inte mycket av igår. Inte mycket alls. Då antar jag att det blir mycket packning idag. All packning. Typiskt! En dag ska jag sluta skjuta upp jobbiga saker. (Vad har vi sagt om detta?)

Mindre skitsnack, mer handling! (Kan det bli ett nytt mantra? (Har jag ett gammalt mantra? (Heter det 'mantra'?)))

Hur hållbart är det att vara hungrig redan? Inte alls hållbart. Men tydligen ofrånkomligt. I try and I try and I try. Men jag kommer aldrig till dörren. (Och om jag skulle komma till dörren skulle den säkert vara låst (eller så skulle den dörren leda till tjugo andra dörrar (och där vet ju alla att Emma skulle ha beslutsångest)))

Jag har ältat lite nu, och är ganska nöjd. Inte lugn. Inte beslutsam. Bara lite nöjd för tillfället. Jag har funnit mig. (Och jag finns i havet med alla plankton. Jag är en val) Nej, jag har inte alls funnit mig. Men jag är något på spåren. (Och jag tänkte följa spåren åt rätt håll, denna gång)

Jag undrar vad som händer om det blir översvämning. Spännande...

Och grattis älskade Jenny!

Tillkännagivande:

Jag är inspirerad av Marie och äter numer makrill till frukost. Tack, Marie!

(Jag har ätit det en hel vecka nu)

När jag blir stor ska jag vara mindre öppenhjärtig. Tillsvidare:

Jag har fått en lös tand. Eller en sårskorpa. Eller ett virus. Kanske träningsvärk. Eventuellt är jag är aning insnöad. Men vi får se. Det är ju bara måndag.

Annars då? Jovars, det knallar och småspringer. Lite trött. Eller mycket. Kanske helvetiskt trött. Och till det kan vi även sluta stressad. Mer eller mindre utan anledning. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. Eller så skulle jag säga; så mycket att uträtta, så lite tid. (Så mycket att känna, så lite utrymme)

Hur som helst har jag tre mer eller mindre normala dagar att klara mig igenom. Sedan blir det lite andra bullar. En psykisk semester.

På tal om semester finns det en sak som irriterar mig. Det är det fina uttrycket "hemester" (semester hemma). Och detta utryck innebär alltså inte att semestra i sin lägenhet eller i sin stad, det innebär att semestra i sitt land. Jag undrar varför de ska kalla det hemester. "Semester" är ju inte en beteckning på vart man är utan snarare på att man har en betald ledighet. Har jag fel?

Jag tror jag har bestämt vilken metafor jag ska använda. Träningsvärk. Jag har fått träningsvärk. Antagligen kommer det gå över om ett par dagar. (För att antagligen inte vänta på sig allt för länge igen. För visst är det väl lite härligt med smärta?)

I väntans tider, då jag tappade sysselsättningen:

Nu fick jag lite tråkigt. Oväntat. (Oväntat är också att jag publicerar två inlägg samma dag) Min plan var att titta på avsnitt två av True Blood efter duschen. Och efter ungefär tio minuter av avsnitt två dök det upp ett otrevligt meddelande. Jag fick inte kolla mer. Jag hade tydligen kollat i 74 minuter och då fick jag inte se mer. Why? Vad ska jag nu göra? Vänta?

Facebook svarade på vilken som var den ultimata städ-musiken. Och Facebook hade rätt. God bless the allmighty Facebook!

Det skulle finnas en spotify för filmer. Finns det?

Jag har tagit hand om min lägenhet idag (inte "köket"). Och hoppat hopprep. Nu har jag huggit in på mitt rosé och funderar på om jag ska försöka mig på något aktivt. Kanske lite pack-planering? Eller vad sägs om disken?

Jag vill ju bara se klart på avsnitt två av True Blood! Det är allt jag vill! (Nej)

Här om dagen fick jag en roman av SIFO. Nej, det var ju självklart ingen roman. Det var ju en gigantisk undersökning de vill att jag ska delta i. Hur jämnt fördelar är det där egentligen? Jag deltog ju i en sådan i höstas. Det ger väl ingen bra bild av vad Sverige tycker, tänker och gör. Eller är jag ett perfekt tvärsnitt av det svenska folket?

Efter en promenad och så:

Nu gör jag det här seriöst. Datorn har flyttat till bordet. Jag sitter på stolen. (Vanligtvis sitter datorn i fotöljen och jag på golvet) Jag tror att det är här bra. Jag tror det här kan vara symboliskt. Eller så är jag bara trött på att mina fötter somnar när jag sitter vid datorn. Vem vet?

Idag är det röd dag. Det hade inte välplanerade Emma tänkt på. Det kändes snopet. Jag som alltid har sådan koll (haha?). Det blev ingen second hand. Inget system. No nothing. Jo. Det blev Blomsterlandet och lecakulor. Ett par små söta rosa blommor fick följa med hem också. Nu är de planterade i min blomlåda. Det ser fint ut. Jag blir glad av det. Men. Glädjen grusas lite av att jag vet att mina fingrar snarare är röda än gröna. Vi får väl se. (Nej, men jag får)

Till lunch (ja, jag åt hemlagad lunch en lördag) blev det spaghetti, falafel och spenatstuvning. Är inte det toppen, så säg. Om en stund ska det bli efterrätt. Tror jag. I alla fall kaffe. Kanske. Eller lite vatten. Och sporadisk städning. 'Sporadisk' är ett behändigt ord. Så är även 'behändigt'. Men det hörde ju egentligen inte alls hit. Jag tänkte ju göra en redovisning. Ett vad-jag-gjort-idag-inlägg. Och så smyger det in sig sådant. Och så tappar jag spåret. Och skrivet för långa stycken utan innehåll. Det kan ju verka dumt. (Men ni skulle bara veta vad kul det är)

Ska jag ta och göra mig en eftermiddags-plan, tro? Kanske vore det bra. Kanske ska jag försöka att göra städningen mindre sporadisk och mer effektiv. Och sedan få lite tid över till annat. (Som vad då? Disk?) Vilken är den bästa städmusiken? Jag ska fråga Facebook. Och sedan ska jag sätta igång!

Jag drar ut på det. Men här är äntligen rubriken.

Nu sitter jag och lyssnar på Jennys pepp-lista. Hon har gjort den åt mig. Det gör mig glad. Och snart ska jag träffa Jenny för en stillsam stund på krogen. (Är det så det ska låta?)

Jag ska sluta skriva saker som "en dag ska jag börja mitt nya liv". (Istället ska jag börja det?) Jag tror inte det är bra för mig. (Vad är det för fel på mitt gamla liv?)

Har jag skrivit "en dag ska jag börja mitt nya liv" någon gång?

Jag får så många förklaringar varför jag är trött. Men jag bli inte pigg. Dumt. Allt händer inte över en natt. Inte alla händer över en natt. Alla händer är inte över i natt.

Men. Jag undrar vart sommaren tog vägen. Jag är nog inte ensam. Nej, jag är aldrig ensam. Jag har det bra. Och jag har rosé. Och mina fötter sover.

Det var en trevlig stund på stan förut. Jag gick i normal takt. Och hittade vad jag skulle. Kändes skönt. Sedan åkte jag hem. Jag tror inte jag somnade på vägen. Men kanske. Jag minns inte. (Min kollega kallar det teflon, hon har samma)

Sporadiskt. Ja, det var ordet!

Egentligen har jag mycket att skriva. Och allt innehåller många parenteser. Men jag vågar inte. Så enkelt är det. Kanske snart. Kanske inte.

Jag undrar vart alla små vardagsbetraktelser och morgonbuss-funderingar tagit vägen. Var energin på morgonen tagit vägen. Vart viljan tagit vägen. Tålamodet. Servicen.

Det jag hittar nu är huvudvärk och spruckna hälar.

Inte så jävla kul!

Men, med de näbbar och klor jag har, håller jag mig kvar vid "i morgon blir det bra". Och skjuter upp. Tvätt. Städ. Disk. Liv. Skjuter ner. Skjuter bort. Vi tar det sedan. I morgon blir det bra. En annan dag. Jag ska bara vänta. Vänta ut. Tålmodigt. Det är sådan jag är. Tålmodig. Tålmodigt väntande. Ordningssam, men inte idag. Glad, men inte idag. Påhittig, men inte idag. Jag skjuter upp. Det är sådan jag är. Uppskjutande. I morgon bli det bra.