2010-08-31

Emma funderar

Jag kom att tänka på en sak. Det pratas himla mycket om hur dumt det är att vi frigör det som egentligen ska vara kvar nere i marken (olja). Men de pratas inget om vad som händer under marken när oljan pumpar upp. Eftersom det tar oljan flera miljoner år (tror jag) att bildas, kan det ju inte ersättas av ny olja på en gång. Vad ersätts det av? Eller har vi stora hålrum under marken? Kan det vara så nyttigt?

Det stora klimathotet kanske inte har med vå atmosfär att göra, utan det kanske är jordskorpan som kommer ge vika. För att vi underminerat den.

2010-08-30

Recension av P3 programtablå under min arbetsdag (helt opretantiöst)

(Exemplet är denna måndag)

Klockan tidigt till 10.00 Morgonpasset
Under sommaren har Morgonpasset mest varit ett störande inslag i mina trötta mornar, men sedan de ordinarie programledarna är tillbaka lyfter detta program upp mig ur min dvala. Det är ett program med personlig profil, allt bygger på de tre programledarna och deras interagerande med varandra. De pratar om allt från katter till viktiga nyheter. Och jag är garanterad minst ett ordentligt skratt varje morgon.
4 av 5 Fjädrar

10.02 till 11.00 P3 Populär
Detta program brukar jag missa stora delar av, då fikarasten infinner sig ca 10-10.20. Det jag inte missar av programmet brukar fånga mitt intresse. Ibland mer och ibland mindre. Det är ett lättsamt program med populärkulturell inriktining. På grund av den korta programtiden hinner det inte bli några djupa diskusioner, men programledaren håller fanan högt och rätt som det är infinner sig riktiga guldkorn.
3 av 5 Fjädrar

11.02 till 13.00 Brunchrapporten
Ett program med lysande programledare. Med pratig och energisk profil levererar de samhällsfrågor med glimten i ögat. Det pratas vitt och brett. Om allt möjligt. Samtalstonen är ganska gäll och intensiv, men det som tas upp är allvarliga samhällsproblem. Kombinationen sköts snyggt av proffsiga programledare.
4 av 5 Fjädrar

13.02 till 14.00 P3 Nyheter Granskar
Ett nytt program i tablån. Eftersom jag inte har hört mer än ett par program har jag svårt att ge en relevant recension. Dock kan jag säga att jag är nöjd med vad jag hört hittills. Det är en förlängning av P3's nyhetsprogram som sänds en gång i timmen under dagen. Här tar de upp ett brännande samhällsämne. De gör det med samma proffesion som vilken seriös nyhetsredaktion som helst. Med att lämna faktarabblande till en komiker med en tydlig satirisk och ironisk ton väver de in P3's lättsamhet.
3 av 5 Fjädrar

14.02 till 16.00 Christer i P3
Detta program är ren underhållning. Det har varken ambitionen att vara samhällsgranskande eller djuplodande. Programmet bygger på interaktion med lyssnarna. Genom olika ämnen och idéer från programledarna manas det fram den ena efter den andra historian från lyssnarna. Både via mail och telefonsamtal. Denna svåra balansgång mellan lyssnare som bara vill höras i radio och lyssnare som har något spännande att berätta klaras galant. Programledarna tar hand om telefonsamtalen, och tar lyssnarna på allvar.
3 av 5 Fjädrar

16.03 till 16.30 Humorhimlen
Här har vi ett program jag har svårt att förstå. Det ska vara "en hyllning till P3's humorprogram" och det spelas nya och gamla sketscher. Eftersom programmet bara är 30 minuter långt hinner jag inte få någon bild av varken programidén eller programledarna. Jag ser det som ett onödigt inslag. Dock händer det att de spelar upp klipp från gamla klassiker som Hassan, och det ger pluspoäng enligt min bok.
2 av 5 Fjädrar

16.30 till jag slutar jobbet Tankesmedjan
Ett regelrätt humorprogram. Med skämt och komiker. Jag hinner ju bara höra en liten del av programmet och har därför svårt att få en bild av det. Men det är ändå ett okej humorprogram, men kompetenta programledare och stunder av goda skratt. Ett minus är att det kan verka lite tjatigt, trots att det sänds en gång i veckan, och jag bara hinner höra en del av programmet.
2 av 5 Fjädrar

Totalt under en arbetsdag: 3 av 5 Fjädrar

2010-08-26

Effektiviteten

I dag är mitt hår utsläppt. Inte ens en hårnål. Dessutom tvättade jag det inte i går. Utan i förrgår. Summa sumarum: jag har en dålig hårdag.

Anledning till att jag har just utsläppt hår denna dåliga hårdag är främst att gick upp ur sängen tre minuter över sju och var ute på busshållsplatsen elva minuter över. Då fanns det föga tid att sätta upp håret. Om jag inte hade behövt kissa innan jag gick hemmifrån, hade jag hunnit med bussen som gick tio minuter över sju. Nu fick jag ta en annan buss och kom lite sent till jobbet.

Men ändå; jag gick upp tre minuter över sju, och gick från lägenheten åtta minuter senare. Är inte det effektivitet, så säg.

(Man kan tycka att det är lite överdrivet att skriva ett helt blogginlägg om hur jag, återigen, försov mig)

2010-08-25

Emma hyllar:

I kväll vill jag hylla mina arbetskamrater. Dessa fantastiska människor som står bakom när man behöver luta sig lite, vid sidan när man behöver prata om något annat än jobb och framför när uppgifterna verkar hopplösa. De som ger dagarna mänskligt innehåll och inblickar i nya världar. Dessa arbetskamrater vill jag hylla.

Hade det inte varit för att det fanns just sådana arbetskamrater på min arbetsplats, så hade det inte varit min arbetsplats i två år. Att kunna vara där, och hålla humöret upp kräver både sin mur av ytliga leenden och sin mur av uppmuntrande arbetskamrater.

Egentligen behöver jag väl inte säga mer, för alla son haft sådana arbetskamrater vet vad jag menar. Och de som inte vet vad jag menar, kommer förhoppningsvis bli varse det.

Jag kommer sakna mina arbeteskamrater.

2010-08-24

Facebook-grattis

Jag har svårt att förhålla mig till det här med att gratulera via Facebook. För de som inte vet hur det funkar, så dyker det upp en liten påminnelse på Facebook när någon "vän" fyller år. (Dock funkar det inte på Facebook i iPhone) Då slipper man alltså hålla koll på födelsedagar och har chans att gratulera även de mest avlägsna "vänner". För de som är som mig och har otroligt svårt att komma ihåg födelsedagar (och telefonnummer och namn och tider...) är detta ett mycket bra hjälpmedel.

Dock är det inte så enkelt som det kan verka. När någon fyller år fylls "loggen" eller "väggen" (ungefär som en gästbok) med grattis. De flesta är just bara ett "grattis!", andra lite mer påhittiga. Dessa mängder av grattis, och den minimala ansträngning som ligger bakom, gör att varje grattis väger mindre än, låt säga, sms eller telefonsamtal. Vissa, som annars skulle ha skickat ett sms, skriver nu "grattis!" på Facebook och blir en i mängden, trots att de kanske lägger sitt hjärta bakom.

Det jag försöker få fram är min kluvenhet bakom kvantitet och kvalitet. Och svårigheten att veta vilka av alla dessa "vänner" som samlar pluspoäng och vilka som vill säga "grattis!" på riktigt. Även kluvenhet huruvida det verkligen är viktigt att vet vilka som släntriangrattar och vilka som gör det med hjärta.

Jag måste också ställa mig fråga: Hur viktigt är det att bli gratulerad på sin födelsedag? Och varför?

De sista frågorna kanske jag svarar på när jag själv fyller år. Just nu känns det oviktigt, men jag skulle tro att jag, som de flesta andra, ändå faller för alla "grattis!" och låter mitt hjärta smälta.

2010-08-23

Erkännande

Jag erkänner att jag är helt usel på att läsa bloggar. Helt usel! Det blir liksom inte av. Och när jag väl går in på en blogg överväldigas jag av all text, och tänker att jag läser det senare. Vilket jag i ytterst få fall faktiskt gör.

Det är väldigt konstigt. Jag älskar ju att läsa. Och jag har gjort ordning en bokmärkes-mapp med intressanta och läsvärda bloggar. Jag sitter på bussen nästan två timmar på dag, och har ju en telefon som tillåtet läsning där. Jag skriver ju själv blogg, med stora texttjok, och hoppas ju att andra läser det. Varför läser jag då så sällan?

Jag är väl bara lat.

Ett blogginlägg kommer sällan ensamt

(Ville bara påpeka det)

Svårigheten med att hitta billiga flygresor

Jag har en kollega som har fem barn. Och en man. Hon reser minst tre gånger per år. Minst en vecka åt gången. Alltid flyg. Då kan man ju undra hur hon har råd med det. Och det gjorde jag. Men det visade sig att hon är någon form av expert på att hitta billiga flygresor. Så frågan är inte hur hon har råd, utan hur hon hittar resorna. Jag har försökt att fråga, men får mycket vaga svar i stil med "det finns massor" och "det är bara att leta runt på nätet".

Flera gånger har jag letat efter de där "massor" av resorna, och jag har gjort det på nätet. Men jag kan verkligen inte hitta en enda billig flygresa. Kalaset slutar alltid på runt 2000 tur och retur. Det kan man ju tycka är ganska billigt, men hennes reor kostar ett par hudra per person.

Ett par hundra! Hur gör kvinnan?

(En bidragande orsak till att jag inte hittar något är att jag ger upp efter ca 10 minuters jakt. Men ÄNDÅ.)

Kurslitteratur

Om det skulle vara så att någon sitter inne på följande titlar, och vill låna ut/sälja till mig, så blir jag glad:

Litteraturens Offentligheter (red. Forslid & Ohlsson)

Litteraturen i Mediesamhället (Steiner, Ann)

Odysséen (Homeros) (Natur & Kultur övers. Ingvar Björkesson)

Myggor och Tigrar (Lundgren, Maja)

Hör bara hur ditt hjärta bultar (Malmsten, Bodil)

En dramatikers Dagbok (Norén, Lars)

Oväntade "att-göra"

En sak kom jag på här om dagen. En sak som gör det här med att sluta jobba lite svårare än planerat; jag måste skriva ett nytt CV. Det är en aktivitet jag bävar inför. Hur skriver man ett CV, egentligen? Jag är vilse!

När jag började jobba sa jag till mig själv att jag skulle uppdatera mitt CV efterhand. Det gick väl ungefär lika bra som det går för mig att inte äta kolhydrater. Åt helvete, alltså. Nu sitter jag här, utan CV och med en ökande vikt.

Jag skulle vilja säga "skärp dig, kvinna", men tvivlar på att detta hjälper. Istället skjuter jag upp allt lite till. Nästa vecka är en bra vecka att börja.

Har ni som läser detta något bra CV-knep?

Tillsvidare, innan jag tar tag i det där med CVt, tänkte jag ägna mig åt det jag för det mesta ägnar mig år; jobb. Jag har nu 51 timmar kvar av arbete. Förvärvsarbete. Sedan ska jag parasitera på staten igen. Detta ser jag fram emot. Kanske inte just parasiterandet, utan mer studerandet.

Det här har jag nog skrivit förut. Men om ni står ut en vecka till, så ska jag försöka bli mer intressant och omväxlande. Hang on there!

2010-08-19

Ett tillägg

Kom att tänka på ordet 'momangen' som i 'på momangen'. Är det ens ett ord? Hur som helst ska jag använda det betydligt oftare än vad jag gör. Ska börja med det på momangen.

(Kom självklart att tänka på detta när jag skrev 'komplimangen')

Komplimangen

TV-serien Mad Men, vida hyllad, har jag tänkt se länge. Jag har blivit rekommenderad den av många. Speciellt en kollega som tycker att jag passar så bra in där. I morse gav hon mig komplimangen (jag anser att det är en komplimang i alla fall): Du skulle kunna kliva rakt in i Mad Men, och bara vara där.

Och för det vill jag tacka farmor, vars gamla nattlinne jag har på mig, och swopshoppen på Kulturkalaset som "gav" mig skjortan. Resten tackar jag väl mig själv för.

Det var väl egentligen allt jag hade att säga, just nu. Snart dags för kaffe.

2010-08-18

En allt mer sällsynt händelse

Jag är inte inspirerad. Så enkelt är det. Den gudomliga inspirationen har lämnat min sida, och ersatts med fett hår, huvudvärk och uppblåst mage. Varför? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort som upprörs inspirationsguden?

Den spillra av inspiration jag har kvar lägger jag främst på Twitter. Där får även en oinspirerad människa plats. Någon som jag.

För att jag inte har så mycket för mig bevakar jag nu min pojkvän via gps. Han åker båt. Och jag kan titta på vart båten är. I stockholms skärgård. Han är en turkos prick och hans resrutt ett turkost sträck. Upplösningen är dålig och detaljer finns det inga. Men, som sagt, jag har inte så mycket för mig.

Om 20 minuter ska jag jobba igen. Då har jag 74 arbetstimmar kvar. Inte så mycket. Om man jämför med hur många timmar jag har arbetat hittills. Vilket ju heller inte är så mycket om man jämför med de flesta andra på mitt jobb.

2010-08-13

Som på räls

Då var det tags att lämna Göteborg, och alla festivalande ungdomar med tillhörande gummistövlar, för att vila upp mig i de djupa skogarna i norr (läs: Värmland). Jag sitter nertryckt i ett tåg som i skrivande stund lämnar centralen. I Hallsberg ska jag byta. Färdig med tågåkandet beräknar jag vara tio i tio. Eller, SJ beräknar. Vilket översatt till normal tid är någon gång mellan tio och elva.

Som sällskap på tåget har jag telefonen. Telefonen är ett bra sällskap. Om det inte är så att det visar sig vara ingen teckning alls när vi lämnat Göteborgs trygga famn. Risken är stor. Därför har jag även med en banan, två apelsiner, en bok och en tidning. Med andra ord är jag väl förberedd. På det mesta.

Den senaste tiden har jag varit bortskämd vad gäller tåg. Jag har åkt X2000 mellan Göteborg och Stockhlom. En väldigt fördelaktig resa. Rymliga säten, eluttag, platsbokning och tre timmar utan byte. Nu ska jag åka i fyra timmar, byter en gång och får sitta i mån av plats. Precis som vanligt dödligt folk.

Så, varför sitter jag då på ett tåg till Kristinehamn? Ja, det kan man undra. Kanske är det för att slippa frestelsen att besöka Way out West. Kanske är det för att slippa min ostädade lägenhet. Kanske är det för att jag vill sakna John lite extra. Kanske är det för att min syster fyllt år och det vankas kalas.

You decide.

2010-08-10

En gång till

Jag känner att jag vill hylla något. Men jag antar att hyllandet inte ska vara krystat. Inte ske på beställning. Om jag inte vet precis vad som ska hyllas, så ska jag heller inte hylla något.

Däremot kan jag spendera några minuter på att skriva om att jag skulle vilja hylla något. Kvantitet för kvalitet.

Det är det däringa Kulturkalaset här i Göteborg nu. Förr kallades det Göteborgskalaset. Sedan bytte de namn. Hur det var innan de bytte namn vet jag ej, men i år har de i alla fall skrapat ihop en hel drös intressantheter. Lite för många för någon som jobbar heltid och har ett enormt sömnbehov. Jag satsar på att avklara det i morgon och på onsdag. Missa vad missas vill. Jag har annat i mitt liv än Kulturkalas. Typ jobb (känns som om jag sagt det förr?).

Centrerat

Jag har börjat jobba igen. Semestern tog slut. Hur det nu gick till. Jag är inte överrens med tiden. Som vanligt. Det är inte ens någon idé att jag går in på det här med att tiden går långsamt när man har tråkigt. Det har avhandlats många gånger. Kanske för många gånger. Och alla gånger i något form av hopp att det skulle ändra på något. Jag säger bara:

Tidhelvete, gå inte så jävla sakta!

Annars är det lugnt.

Nej. Det där var väl inte planerat. Jag tänkte vara sansad och inte klaga på tiden. Jag tänkte skriva något nytt och fräscht. Så gick det med den saken.

2010-08-03

Från skyttegraven

Nu sitter jag i bilen från Hässleholm. Mellan mig och min syster ligger påsen. Påsen med godis. Min hjärna har en fight med smaklökarna och magen. Jag blir alldeles trött. Det är ansträngande att ignorera skiten ur godisarna. Men kanske bra träning. För min odiciplinerade hjärna.

Jag borde sysselsätta mig med något. Typ njuta av det fina landskapet, twittra, kolla på SVT Play eller blogga. Sova har jag redan gjort. Och prata kan jag inte, då de andra sover just nu. Eller, ja, pappa sover ju inte. Han kör.

Kanske borde jag lära mig att sticka. Eller virka. Det skulle passa mig.

2010-08-02

Just det...

... Jag hittade Klippotekets hårspray. På ICA Maxi. I Hässleholm. Jag ska njuta av den. Varenda droppe av den!

Just det...

... Jag hittade Klippotekets hårspray. På ICA Maxi. I Hässleholm. Jag ska njuta av den. Varenda droppe av den!

Nästan i annat land

Nu sitter jag i en lägenhet i Tyringe, utanför Hässleholm, i Skåne. Det Känns lite otippat. Det är inte vilken lägenhet som helst heller, det är min systers lägenhet.

Så kan det vara.

Här i Tyringe är nog inte husen så dyra. Och de flesta verkar prata skånska. De fenomenen är ju ganska naturliga, men ändå för mig främmande. Jag får helt plötsligt lust att köpa ett stort slutet hus, och ägna all min lediga tid på att rusta upp det. Denna lust försvinner dock i takt med att jag skriver det. All min lediga tid på renovering av ett hus i en liten by, nära en liten stad? Skulle inte tro det.

En annan lust jag känner är att äta godis. Detta kan bero på att jag började bilresan hit med äckligt mycket godis. När jag kom ut till bilen så var det ju bara där. Jag hann inte sätta upp mitt försvar mot det. Så nu har de intagit hela mig. De där godisarna. Varför gör de så? Ligger i bakhåll. Attackerar mig med byxorna nere. I morgon ska jag ta tillbaka marken. I morgon ska godisarna få känna att de lever. Jag ska ignorera skiten ur dem!