Husmorsskills:

Kort men koncist

Idag rinner allt av mig. Väder, motgångar, svett, disk. Jag har inget annat att säga. Det rinner liksom bara av mig. På det där bra sättet.

Pyssel (i lördags)

Jag kom ju liksom på att jag kanske ska kolla hur stor filen är jag ska ladda upp när det stå en max storlek man får ladda upp. Så jag kollade det. Och, hör och häpna, så enkelt var det.

Badabakarstips:

När jag nyss dränkte mitt sötsug i badkaret (vilket inte funkade) råkade jag, som vanligt, ha lite väl varm vatten. Det resulterar i att jag ganska fort blir rastlös av att ligga i badet. Så jag tappade ur vattnet ganska fort, då det fortfarande var riktigt varmt. Istället för att ställa mig upp på en gång och börja duscha, låg jag kvar. Och jag lät vattnet rinna bort långsamt, samtidigt som jag höll mig så mycket under vattnet som möjligt. Den sista biten, när näsan precis var vattentäck låg jag helt stilla och blundade. Kände verkligen efter hur det kändes när vattnet byttes ut mot luft runt hela kroppen. Så låg jag till allt vatten var helt borta. Mycket avslappnande.

Fortfarande inga bilder

Jag tänker inte kommentera vädret eller det faktum att mina bussar inte vill dyka upp morgonen. Och det trots att jag har mens, och därför är en ovanligt lättirriterad människa.

Och just för att jag har mens och är en ovanligt lättirriterad människa har jag inget annat än irritationer att skriva om. Den första irritationen är mitt enorma sötsug. Vart kom det från? Jag har testat vindruvor. Te. Ramlösa. Banan. Mat. Funkar inte. Funkar inte alls. Inte ens lite. Jag vill ha godis. Eller glass. Helst något bakverk. Kanske en semla eller stor kanelbulle. Choklad muffin.

Nu ska jag dränka mitt sötsug i badkaret.

Man bör ana en viss irritation

Sedan i lördags har jag försökt ladda upp bilder här. Varje dag har jag testat att ladda upp de två bilder jag vill ha uppladdade. Men det går inte. Det går bara inte. Jag blir irriterad på sådant. Därför har jag låtit bli att göra inlägg på några dagar. Nu tänker jag att det är dags att svälja irritationen och skita i de där jävla bilderna. Vill inte bloggen vara en blogg med bilder, så får den väl vara en tråkig textblogg. Den får helt enkelt skylla sig själv.

(Om det är någon som kan hjälpa mig med detta problem skulle jag vara mycket tacksam)

En smula ånger, som jag hävdar att jag inte känner

Igår, i väntan på buss nummer ett, skämdes jag lite. Med anledning av detta. Kvinnan hade inte på sig sin Termokjol. Och jag inbillade mig att hon såg lite nere ut. Kan detta vara mitt fel?

Nattlig symbolik

Här om natten drömde jag min mest symboliska dröm hittills. Nästan skrattretande symbolisk. Så symbolisk att jag faktiskt måste, trots att det kanske avslöjar mer om mig än mina inlägg brukar göra, dela den med er.

I drömmen figurerade jag och tre andra kvinnor. I drömmen styrde dessa tre kvinnor mitt öde. Kvinnorna var min mor, min farmor och min mormor. Kvinnorna var av samma åsikt, men av olika anledningar. Åsikten gick emot min, men var ändå styrande. Min mor gjorde vad som förväntas av en mor att göra. Min farmor gjorde det som borde vara bäst för mig i längden, även om det smärtade henne. Min mormor gjorde som Gud bestämt. Deras åsikt var att jag borde dö. Själv ville jag leva.

Pyssel

Jag har pysslat (färdigt) idag. Jag är mycket nöjd. Fjädrar är fantastiskt.

Dagens andra observation

Vad har man för människosyn när man regerar med "nu får du inte slå mig" när en glad alkisgubbe lägger sin hand på en axel och kommenterar vädret?

Dagens första observation

När jag väntat på buss nummer ett några mornar nu, har jag beskådat ett fasansfullt fult klädplagg. Termokjolen.

Termokjolen är en blandning av termobyxor (går även under namnet täckbyxor, och kan liknas vid skidbyxor)och en lång kjol. Termokjolen är gjord av ett stelt, fodrat och vattenavstötande material. Längs sidorna går det dragkedjor, som avslutas i ungefär 2 decimeter långa sprund. Just denna Termokjol är svart.

Under Termokjolen kan man ha sina vanliga kläder, så som en annan kjol eller ett par vida kostymyxor med kristrecksränder. Just på min busshållsplats kombineras Termokjolen med en väldigt röd kappa i liknande matial.

(Förlåt kvinnan med Termokjol. Du är säkert en väldigt fin människa. Under din Termokjol.)

Emma bjuder på tips:

Tipset jag ska bjuda på kan väcka viss anstöt, vilket jag ser som en bonus, men inte som intention. Tipset vänder sig till de som ibland utövar viss träning i sitt eget hem. (Med viss träning menar jag situps, pushups och dylikt, kanske även yoga)

Träna naken!

Lördags

Mitt andra besök på festernas fest.

Förberedelser - Fas 1

Igår dracke jag träskvatten, och idag är jag pepp som aldrig förr. Om det beror på träskvattnet, eller det faktum att jag ikväll får klä upp mig i korsett och fjädrar vet jag inte. Och det spelar ingen roll. Jag är pepp. Jag är pepp. Jag är pepp.

Och snart ska jag städa. Jag är pepp?

Dagens oväntade vänliga:

När jag stod och väntade på en av mina tre morgonbussar kom det fram en liten tant och sa: Vad du var snygg då! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men sa ju tack självklart. Tanten fortsatte att prisa mitt utseende, sa att det var kul med unga kvinnor som var så snygga "alla är ju inte det, vet du". Hon frågade också vad jag jobbade med, hennes gissning var mode. Jag sa tacka, tack, tack. "Det var väldigt vänligt av dig att säga så." "Jag är bara ärlig." Den snälla tanten avslutade med "du har gjort min dag!".

Blir detta en bra dag, tro?

Disträ, helt enkelt (Eller nervös. Vem vet?)

Idag blev en bra dag. Idag började som en dålig dag. Eller snarare jobbig. Massa saker jag visste, men inte ville veta, blev väl klart för mig. Otrevligt. Nu ska jag bara ta tag i. En annan dag, alltså. Kanske i morgon, vem vet.

Ja, i morgon. Vilken dag. (Inte en fråga)

Nu ska jag dricka min blåbärssoppa, och sedan sova. Det händer inte så mycket här.

En snabbis.

Jag är pepp nu. Riktigt pepp. På två saker. Tatuering och burlesk. Det mest aktuella är burlesk. Idag har jag sytt fast fjädrar på min bh, och provat outfiten. Jag är så pepp! (För att inte tala om hur snygg jag är i kläderna)

Nu ska jag duscha. Mer än så är det inte just nu.

Morgon. Ja, faktiskt, morgon.

Idag är jag vaken vid den tiden normalt folk är vakna. Alltså nu. Och idag kommer jag åka hemifrån ungefär den tiden normala studenter åker hemifrån. Alltså om ungefär tjugo minuter.

Och jag ska jobba. Jag ska jobba häcken av mig. I två timmar. Ett lätt framtidshopp ligger på mina axlar och ett lätt illamående gömmer sig i magen. Men jag kan. Jag kan. Jag kan. Och nu ska jag.

Gårdagens otippade tvfilm:

Igår såg jag på en film som gick på tv, svt självklart. Jag blir rätt som det är förvånad av vad svt visar för filmer. Varför hade jag inte hört talas om denna film? Varför har ingen sagt att jag ska se den? Eller visat den för mig?

Filmen hette Coffee and Cigarettes. Är det någon som sett den? Är det någon som hört talas om den? Är jag eller filmen förd bakom ljuset?

Första bra överraskningen var att den var svartvit. Andra överraskningen var att den byggde på konstiga möten och dialoger. Tredje överraskningen smög sig på, när jag insåg att de människor det handlande om spelade sig själva. Och hade namn som Tom Waits, Iggy Pop och Bill Murray på rollistan. Och en JÄVLA massa fler mer eller mindre historiska/kända/stora konstnärer, musiker och skådespelare. Jag kände inte ens igen hälften av namnen. Men i princip alla spelar sig själva.

Borde inte detta vara en film man har hört talas om? Borde inte detta vara en film man har sett?

Mellan borttappade dagar

Ibland vill jag vränga mig utochin, så jag slipper välja vad som ska berättas och vad som borde stanna osagt. Ibland vill jag vränga mig utochin, för att kunna njuta av min lena hud som andra kan. Ibland vill jag vränga mig utochin, så ansvaret hamnade på marken och ögonen blev blinda. Ibland vill jag vränga mig utochin, för att jag bara kan göra det en gång.

Annars har jag det mesta under kontroll. Jag vet korta stunder vem jag är och varför. Andra stunder kan jag förundras av vad jag inte är.

Jag var på bio och sov nyss. Det är effektivare att sova på natten. I en säng. Jag skämdes lite för att jag satt där och missade den konstnärligt skapade filmen. Det var inte filmens fel att jag sov. Filmen var fin. Jag applåderade tillsammans med de andra när den var slut och bestämde mig för att gå hem och sova. Sedan hittade jag internet. Och min kusin ringde. Det är mycket nu.

Måndag är jag lite rädd för. Men kan andra, så kan jag. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag ska bara säga det några gånger till. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan.

En kopp te. Det blir bra.

Mitt i den så kallade städningen

Nu är jag sjukligt sugen på att tatuera mig. Ville bara säga det. Jag är nästan så sugen på det att jag stövlar iväg, oduschad och ostylad, och bokar en tid. Jag behöver distraheras!

När veckan lider mot sitt slut lider jag av annat

I natt drömde jag att jag rökt inför min mor. Och hon tyckte det var okej. Det var nog en av de konstigaste drömmarna på länge. (Och för er som inte följer denna fantastiskt intressanta blogg kan jag säga att jag vid tidigare tillfällen nämnt att mina drömmar är mycket konstiga och intensiva)

Dessutom vaknade jag och tänkte på filmen Pretty Woman.

Jag hämtade min legitimation i går. (Det heter faktiskt Nationellt id-kort, numer) Och, för att fortsätta på spåret konstigt, är jag väldigt nöjd med den lilla bilden. (Inte färgen på själva kortet, men vad kan jag göra åt det?) Jag ser nästan perfekt ut! Fantastiskt.

Idag ska jag ha disciplin. Det tror jag inte på. Men det ska jag ha. Och jag är så frestad att skriva en lista.

(Nå, vad gör du här då?)

Fortfarande på en annan del av ön

Jag fortsätter på det nya. Nu har jag ätit Saras mat i Saras lägenhet, utan Sara. Jag har betalat mina räkningar med Saras dator (dock använde jag mina egna pengar). Men det bästa var att sova en liten stund med kisse på armen. Nu studsar hon runt som aldrig förr (vad vet jag om det?).

Idag gick jag in på en sexshop (nej, inte där man köper sex, men där man köper sexrelaterade saker) och köpte ett par strumpbyxor, bland annat. Jag väntade mig en svart, eller kanske röd, påse. Men döm om min förvåning när jag fick en grönblå påse med vita blommor på. Det tyckte jag var en rolig överraskning. Dessutom var det en rolig affär med trevlig personal. Vart var sunket? Ska det inte vara lite sunkigt? Jag har varit där förut, och hade för mig att de var lite sunkigt, i alla fall. Men inte ett dugg. Min vanliga mataffär är sunkigare.

På en annan del av ön

Nu gör jag något nytt; jag sitter i Saras lägenhet och pratar med katt. Det nya är inte katten (även om hon är ganska ny) och inte heller lägenheten, utan det nya är att Sara själv inte är hemma. Jag agerar kattsällskap, och katten agerar Emmasällskap. Mycket bra byteshandel!

Under tiden kan jag ju dessutom slita lite på Saras dator, och leva mitt nya internetliv. Fast mest kollar jag på katten. Hon är bedårande. Och hon verkar uppskatta leksaken jag hade med mig. Tacksamt djur.

Jag tror att jag trodde att jag var fri. Nu tror jag att jag tror att jag är fri igen. Men jag vet ju inte riktigt från vad. Hämningar? Mig själv? Normer? Moral? Samhällets grundetik? Den gråa massan? Det glittrande ytskiktet? Viljan? Ramar? Innehåll?

Kommer att tänka på Liftarens Guide till Galaxen; tänk på att svaret inte går att förstå utan rätt fråga.

Tillbaka (fast man vet ju aldrig)

I morse fick jag sms av polisen. Det är coolt.

(Ja, jag vet att jag inte har skrivit något på länge. Men jag tänker inte be om ursäkt. Verkligen inte.)

Och inte heller nu har jag så mycket att skriva. Jag kan klaga lite på att jag måste skicka in papper till försäkringskassan, men det känns meningslöst. Jag kan också klaga på att det inte är vår, och att jag är trött, och allt annat. Men inte heller det känns särskilt givande.

Istället kan jag vara ganska glad över att jag ska börja jobba nästa vecka. Jag ska börja försiktigt, och det ska gå bra.

Dessutom har jag tagit upp ett typ av internetanvändande jag inte haft på länge. Får se hur hållbart det kan bli. Internet är kanske lite väl stort för min smak. Men, å andra sidan, är min lägenhet lite väl liten.