Det går ju liksom aldrig riktigt in

Idag tänker jag: det kan väl inte vara så jävla svårt! Eller?

Jag funderar på att dra mig uppåt landet redan i morgon. Kanske är det helt åt skogen dumt tänkt. Det finns ju vissa saker som behöver uträttas innan. Så att säga. Men varför dra ut på det? Det vore ju trevligt att få mat lagad till sig. Kanske en rabarberpaj. Och kunna sitta ute på en gigantisk altan och verkligen inte behöva städa. Är inte det semester?

Men jag vet inte. Det blir nog på onsdag ändå. Innan behöver jag ju städa. Och lösa blom-problemet. Kan man ställa alla blommor i badkaret och fylla på med lite vatten? Överlever de då? (Jag har inga krävande växter, så som orkidéer) Ska nog ringa och fråga mamma sedan. Mamma vet det mesta. Hon är ju ändå mamma. Och det går inte av för hackor.

Ett annat problem som kan få mig att dra ut på resan till onsdag är ju självklart packningen. Men det visste väl de flesta redan. Att packning inte är min kopp med te.

Planen jag har nu är som följer: Städa, städa, städa idag (går väl sådär), börja packa i kväll, kanske ta fram symaskinen i morgon och sy in den fantastiska klänningen, packa färdigt, kliva på ett tåg eller en buss på eftermiddagen och vara framme i värmland på kvällen.

Så nu vet ni det.