Det plaskar lite i mina stövlar men mattorna är rena.

Jag känner ett behov av att be om ursäkt för att jag inte skriver.Det finns ju ändå de som läser när jag väl gör det. Helt otacksamt av mig att bara strunta i det.

Men jag står inte på båda fötterna just nu.

Foten gör inte så ont längre.

I går. Tror jag. Nej, i förrgår, fick jag lite sympati där jag letat febrilt. Kanske var det till och med empati. Jag blev glad. Och förvånad.

Jag har gjort min lägenhet fin. Det känns väldigt bra. (Är det någon slags redovisning, detta?) Nu kan jag visa min kära mor att jag klarar av att ta hand om mig själv (?) att jag kan fungera normalt (!?).

Det finns inte så mycket kvar att vräka ur mig. Sparlåga känns bra. Jag är ju ganska bra på att spara (jag var ganska bra på att spara).

Men ikväll kommer mor och syster till centralstationen i Göteborg. Det ska bli trevligt. Trots regn och kyla. Trots trött, trött, trött.

Jag ville nog bara säga att jag inte slutat helt. Jag ska bara komma ner på jorden först (upp på jorden?). Det är svårt att skriva på ett ben.