Istället för lunchprommenaden:

Jag ska ge fan i att summera gårdagens effektivitet, eftersom den var allt annat än effektiv.

I morse, däremot, var jag effektiv. Inte i själva vankande-processen, men i kliva-upp-och-spring-iväg-med-smörgåsarna-i-handen-processen. Bra, Emma.

Nu är det ännu snartare jag ska på äventyr. Funderar på att räkna efter hur många timmar det är kvar tills jag landar i äventyrens-mecka. Men det orkar jag inte. Siffror är ju, som bekant, inte riktigt min grej.

En sak som är min grej det är att koka över. Inte av ilska (tror jag), utan mer av outnyttjat potential. (Det är ju i alla fall bra att jag har så höga tankar om mig själv)

Det hade varit praktiskt om jag kunde plocka ut potentialen ur grytan och kanske stoppa in den i en glasburk för senare behov. Eller stoppa in den i en generator och omvandla den till energi (så slipper vi ju fundera på vad vi tycker om kärnkfart). Eller varför inte omvandla den till etiskt dun. Eller ekologisk mat.

Opraktiskt är det ju att det inte riktigt är fysiskt möjligt och potentialen istället besvärar mig och sedan förtvinar.

En kul (läs hemsk, skrämmande eller liknande) sak jag hörde på radion igår var att någon ville tillåta att det byggs tio nya kärnkraftverk i Sverige. Jag tar inte ställning angående själva kärnkraften, eftersom jag där inte riktigt vet vad jag talar om. Men tio nya? Hur många har vi nu? Fyra? (Ja, de sa tio nya kärnkraftverk, inte reaktorer) Är inte det en lite väl kraftig ökning?

Och nu ska jag återgå till jobbet och lyssna på den där förbaskade programledaren jag inte gillar igen. Typiskt.