2009-02-18

Jag pulsar inte i snö eller skriver lysande bokstäver, jag börjar varje stycke med "jag" och titta ut på nedtrampat gräs

Jag har varit ganska inaktiv här. Desto mer aktiv inuti. (Eller inte) Jag är väl bara trött på den här kylan som kryper in i alla springor och vrår. Min kropp förfaller! Min hjärna förfaller! (Här skulle jag kunna ha förenklat det hela med att skriva "jag förfaller", men det skulle ju vara lite otydligt vad jag egentligen menade (nu blev det ju väldigt tydligt)) Jag tror jag försöker att lösa min kombination. Så jag kan komma åt skatterna. Kanske hitta en karta över något. Kanske hitta en bunt med hemliga dokument (är man väldigt värmländsk när man vill stava hemliga med ä? (alltså, jag vet att det stavas med e och jag stavade med e, men spontant ville jag först skriva ä))

(Min fot gör ont upp i benet och min potential gör ont in i själen.)

Jag har fikat idag. Det var trevligt. Jag har gått upp, ätit frukost, suckat, jobbat, jobbat, jobbat, tröttnat, falmsat, tröttnat, ätit mat, åkt buss, känt mig utanför, känt mig innanför, frusit, haft pälsmössa på mig, tröttnat, pratat, undvikit, åkt buss, ätit två bananer. Bland annat, alltså.

Antagligen kommer jag ingenstans så länge jag börjar varje stycke med "jag".

Jag hade gjort en lista. Den skulle upp på min anslagstavla. Den försvann. Jag undvek. (Jag förvånades inte (vad är motsatsen till att förvånas?)

Men min hylla är fin.

2 kommentarer:

Mary Potter sa...

Man ska passa sig för att äta två bananer om dagen, det är inte bra, det innehåller förmycket av något ämne, sägs det. Men säg inte det till aporna är du snäll.

Jag gillar verkligen "och min potential gör ont in i själen" Vet inte varför, men i alla fall :)

Puss

Emma sa...

Haha. Oj, då är jag nog förgiftad vid det här laget...

Tack älsklingen :)

Puss!