Bla bla bla bla bla bla

I går var en bra dag. I dag är det tisdag. Tänk så det kan gå.

Jag övervägde en promenad på lunchen. Den vägde inte nog tugnt. Måla naglarna och slösa bort lite tid på internet vägde tyngre. Tänk så det kan vara.

Min kära cykel har en minisemester. Kanske inte det roligaste resmålet som finns. Jag lämnade den på järntorget. Där står den med sin blomma och sina bär och lyser upp de andra cyklarnas dag. I kväll ska den få åka hem.

Jag önskar göra en överrenskommelse med hösten. Kan det gå för sig? Jag skulle önksa borttagning av tisdagar. Det är inte nödvändigt att ta bort alla tisdagar. Men kanske var annan. Eller någon då och då. Snälla?

Helt plötsligt blev jag sugen på att baka bröd. Synd att jag inte är hemma. Nybakat bröd är väldigt gott. När jag kommer hem kommer jag antagligen vara för trött. Vad är det för liv jag lever?

Gnäll. Gnäll. Gnäll.

Jag blir så trött. Upp med hakan, kvinna! Ta tag i kragen! Och så vidare!

Jag har hål i mina byxor. Tänk så det kan gå.

Under nagelfilar (tiden sliter, men väldigt långsamt)

Det känns som om jag är på väg. Eller väntar. Lite mer än vanligt. Som om det här inte är på riktigt. En mellanlandning.

Jag funderar verkligen på kaffe. Alltså att ta en kopp kaffe. Och dricka upp den. Inte just koppen, utan dricka upp innehållet i koppen. Alltså kaffet. Men jag är väl lite för hungrig för det. Och det är ju inte så gott. Trots att jag verkligen försökt.

Idag börjar min kurs. Min ABF-kurs. Min förkovring. Jag ser fram emot detta. Kanske kommer tiden gå lite snabbare. Eller inte.

Precis nu kom jag att tänka på uttrycket "övning ger färdigthet". Om det stämmer borde jag bli synsk inom en snar framtid. Praktiskt. Och lite obehagligt.

Kanske borde jag också bli känslokall. (Här skulle jag vilja ha ett annat ord för 'känslokall'. Kanske något mellan 'apatisk' och 'känslokall'. Hjärtlös?)

Jag känner mig undermålig och rastlös. Vid sidan av undrar jag när världen ska komma på att jag är en bluff.

Välkommen till Emmas blogg, här rabblas känslor.

Med oordning i högsta hugg väntar jag in det spontana

Jag tror att risken att det blir lite fattigt här har ökat. Kanske var det under natten. Kanske var det tidigare.

Min lägenhet badar i något slags dammtäckt kaos. Allt ligger överst och längst fram. Min mamma säger att det inte går. Jag säger att det visst går. Jag undrar vad dammråttorna säger.

Precis i detta nu kom jag på att jag har ett utrymme jag inte utnyttjat helt färdigt; under sängen. Hoppet glimtar försiktigt bakom kröken.

Jag kommer ihåg när jag var liten. Inte hela tiden. Men en sak kommer jag ihåg. Jag kommer ju ihåg mer än en sak. Men just nu ska jag berätta om en sak jag kommer ihåg från min suddiga barndom. Farfar hade en segelbåt. Jag vet inte om man sk kalla den stor eller liten. Vi tyckte nog den var lagom, skulle jag tro. Några veckor under varje sommar åkte vi ut med farfars segelbåt. Det var min familj (mamma, pappa, syster och jag) och farmor och farfar. Vi var alltså sex stycken som skulle bo på båten ett par veckor. Detta medförde grava mängder packning som skulle in i en inte allt för stor båt. Mamma och farmor skötte instoppandet. Jag och Sofia tittade på. Farfar och pappa gjorde något annat viktigt. När instoppandet tog sin början var hela bryggan full med väskor och kassar. Efter en timme ungefär fann inte en pryl kvar utanför båten, och gick man ner i hytten kunde man inte se ett spår av sakerna heller. (Nu kommer jag till poängen) Det är ungefär så det känns nu. Jag har golvet fullt med saker som jag inte vet var jag ska stoppa in. Men med rätt teknik kan jag nog på ett par timmar få plats med allt i mina skåp och lådor. Problemet är väl tekniken. Antar jag.

Och symaskinen. På båten hade vi ingen symaskin.

Jag säger: god natt

Det finns hopp för min lägenhet. Kanske ser det inte så ut (som om ni kunde se det) just nu. Men snart! Inga mer fula bokhyllor!

Och så råkade jag glömma silvershampot i håret. Spännande att se hur detta gick...

Hur kommer det sig att vissa saker hinns med, men inte andra? Hur kommer det sig att det alltid finns disk? Hur kommer det sig att jag alltid glömmer att boka tvättid? Hur kommer det sig att jag alltid bara kommer halvvägs? Hur kommer det sig att det alltid finns något som borde göras? Hur kommer det sig att jag bryr mig?

Jag irriterade mig på en sak min psykolog sa idag (antagligen är det precis sådant man inte ska skriva här). Hon sa att hon var säker på att det skulle bli ljusare för mig någon dag också. Och det vet jag ju. Det är jag också säker på. Men det är inte hennes jobb. Kan jag tycka. Det är mina vänner "jobb" att säga så. Hon ska leda mig in på vägen till ljuset istället.

Annars är hon bra.

Jag har allvarliga sladd-problem. Hur löser jag detta?

I morgon ska jag vakna. Det är min plan. Men först måste jag sova. Alltså är det läge att gå och lägga sig.

Överflöd

Nu tänker jag tjata: det är snart helg!

Annars rekommenderar jag Saras roliga listor.

Det blev avfrustrering igår. Det blev promenad med inslag av jogging. Jag är väldigt imponerad av mig själv. Jag trodde nog inte att det skulle inträffa. Gårdagens otippade?

En annan sak jag är imponerad av är att jag lyckats hålla mig vaken på vagnen hem två dagar i rad.

Egentligen var det här onödigt. Det finns inget mer att tillägga för ögonblickat. Jag ska nog diska nu.

(En av) helgens otippade:

På Arvikafestivalen 2008 träffade jag en människa. På Stars'n Bars helgen vecka 35 2009 träffade jag samma människa.

(Jaja, det låter väl inte så jävla otippat, men jag tänker inte dra några detaljer. Jag gör ju inte sådant.)

Det som inte härdar, det dödar.

Nu tycker jag att tiden går lite väl långsamt (och jag är övertygad om att den gör det med flit). Veckan har pågått i en evighet. Och det är bara tisdag. Vad ska jag fylla resten av dagarna med? Jobb? Kul!

Jag tror jag behöver semester. Kanske inte så mycket från arbetet (jo!) utan mer från min egen hjärna. Den är faktiskt riktigt påfrestande. Detta jävla ältandet tar aldrig slut! (Till (stor) skillnad från pengarna)

Det är väl då det är dags för en avfrustreringspromenad. (Jag har problem att stava 'promenad') Jag ska nog utmana mig själv och ta en promenad utan telefon (alltså även utan musik (och möjlighet att ringa någon)).

(Eller så klöser jag ur hjärnan och ersätter den med bomull)

Jag har en teori angående bilar. Detta har jag funderat mycket på när jag väntat på bussen. Självklart är det rent estetiskt jag har funderat. Jag kan inget om bilar (jag är ju kvinna (och har inte körkort)). Jag har analyserat vad i designen som skiljer en dyr bil mot en billigare bil (jag tycker inte att man kan säga 'billig bil' i det här fallet, eftersom vi fortfarande pratar nytillverkade bilar). Åter igen: bara designen! De lite dyrare och lyxigare bilarna har i regel en kromad och bland list runt fönsterna på sidorna. De billigare har svart sådan list. För det mesta.

Jag vill göra något! (Det är väl antagligen just därför jag sätter mig framför datorn)