En helt vanlig dag?

Jag vet nu varför jag blev upprörd. Och lite mer illamående än innan. Det var ju mig jag blev upprör på. Ingen annan. Inget annat. (Jo, kanske lite)

Det var morgontrafik. Och jag blev lite lugn av det. Då är allt tillbaka till det normala. (Det jag annars brukar kalla tristess) Lättare att hantera. Lättare att glömma. Lättare att anpassa.

Men jag mår illa. Inuti. (Ja, var fan brukar man må illa?) Fortfarande inte nöjd, alltså. Handlingsplan!

Eller så. Ta tag, bara. Ta tag!

Och än en gång satt hon där, inte med glädje, men med ett lätt illamående innanför ögonen

Jag vet inte varför jag inte har gått och lagt mig än. Jag vet inte varför jag mår lite illa. Jag vet inte varför jag inte plockat in all tvätt, varför jag inte sytt färdigt kjolen, varför jag inte städat badrummet.

Jo, det är klart att jag vet. Jag vet att jag ska upp tidigt i morgon. Jag vet att det kommer vara kallt utanför täcket och varmt innanför. Jag vet att lägenheten kommer se precis likadan ut när jag kommer hem som när jag åker hemifrån.

Jag är inte nöjd. That's it.

Jag är lite bredvid spåret, men det ska vi nog råda bot på så småningom.

Helt vanlig söndagsångest en helt vanlig tisdag med alldeles för många helt vanliga trådar att hålla koll på.

Jag undrar varför det är så kallt i min lägenhet. Har jag gjort något fel?

2:a lång var precis på tvn! Dock inte rätt sida gatan. Men det var nära! Fränt, I say.

Jag undrar också lite andra saker. Som vad jag ska äta nu. Och hur i helvete mitt planerande ska gå ihop. Ja, inte hjälper det att sitta här och inte göra någon nytta. Och inte hjälper det att rulla sig i leran.

Ta tag i dig själv, kvinna! Om det är något jag kan så är det ta tag i mig själv. Tror jag. Jag har nog inte riktigt gjort det än, men nästan. Och jag vet att jag kan. Och ska. Och vill. En annan dag. I samband med gymkortet kanske. Eller den nya mobiltelefonen. En annan dag.

Kanske dags att duscha, helt enkelt.

Är vi förtappade när morgonen infaller klockan tolv och fjädrar är det enda som pryder våra hår?

Vackert väder igen. Bra. Bra. Kanske får bli en extra promenad på väg till affären. Kanske en skog. Kanske ett berg. Kanske är jag för lat. Kanske är det för kallt. Vem vet.

Jag har i alla fall en plan för dagen. Bra. Bra. Allt blir lättare med sol. Ännu lättare med värme, men så bortskämda kan vi ju inte vara.

Jag vill till Berlin. Någon som vill ta mig dit?

Idag får det nog bli mindre äventyr. Men ändå äventyr?

Jag vill ha min bokhylla. Eller jag vill göra en bokhylla min. Och ställa böcker, skor och glas på dess hyllor. Vore inte det en härligt sysselsättning en dag som denna?

Kan det vara så att jag snöat in mig igen? Denna gång på planer. Jag är insnöad på plan (bättre det än att sitta på avbytarbänken...). Jag känner en stark dragning till små lappar och känslan av att stryka över det avklarade. Att planera och fundera. Inte så mycket handla. Opraktiskt. Indeed.

Men jag kom inte hit för att klaga. Varför kom jag hit? Den som visste det skulle kunna lösa många av mina problem. Hör gärna av dig! Det är ju ändå en fin sysselsättning, detta. Inte sant? Det finns värre. Verkligen.

Jag vill tacka Göteborgs stads Bibliotek. Tack!

What to eat?

Kanske skulle jag konstruera en förslagslåda. Jag hade det på tapeten ett tag. Sedan hamnade det på hyllan. Min hylla börjar bli full. Många halsdukar såhär års. En liten hatt med små lappar kanske vore något. Eller en plåtburk. Något att tänka på.

En annan sak att tänka på är mobiltelefon och lite snabbare uppkoppling. Jag kan ju köpa lite billigare mat. Ett besök hos frisören ligger också under ytan och gror. Det är så mycket nu. Till exempel 2009. Mycket snyggare att skriva än 2008. Bra. Bra.

Time to leave!

Never a frown with golden brown

Jaha. Nu är jag nöjd igen. Hur ska detta sluta?

(Jag ska också besvara en kommentar jag har fått: Jo, David, jag använde blogg.se förut, och gillade det inte. Så jag tänkte testa detta. Har du något förslag på bättre är du välkommen att lämna det i förslags-lådan! (Och jag undrar varför det är värdeöst...? (om det är för att layouten på min blogg är tråkig, så skyll inte på blogger, skyll på mig, jag orkar inte sitta och trixa med sådant)))

Jag har lite ont i mina bihålor. Jag tror att min hjärna håller på att växa ur huvudet. Så går det när man är så smart. (Egentligen borde det verkligen vara tvärtom! (ni vet, hjärnceller...))

Om det ska bli något vettigt av min dag i morgon (idag) ska jag nog ta och lägga mig innan det blir alldeles för sent. Eller mera för sent (Försenare?).

Men, what the hell, jag är ju ledig i morgon! Och ingen kul frukost har jag. På tal om frukost så är jag minsann hungrig. Och det har jag hört att man ska åtgärda innan man ska sova. Annars sover man inte så bra. Har jag hört. Och sova bra ska vara bra. Det har jag också hört. Annat jag hört är fågelsång och trafikljud. Och den fantastiska låten Golden Brown framförd av The Stranglers.

Är vardagen välkommen? Jag ska fundera på det. Och återkomma. Nu ska jag ta den lilla gröna, en smörgås och en skvätt vatten. Sedan blir det march i säng.

(En granne blev just väldigt glad.) (Inte samma grannar som lekte någon slags nu-ska-vi-se-om-vi-kan-banka-på-dörren-tills-den-öppnar-sig-av-sig-själv-lek igår, tror jag.)

Undantaget

Jag har blivit lite dålig på detta. Jag tror det är rutinerna. De där jag brukar klaga på. De kanske är mina vänner, trots allt. Hatkärlek (kan man skriva det som ett ord? (om inte, hur fan skriver man det då?)).

Time to leave. I say.

Inspirationen fastnade på vägen

Vi börjar detta år med att deklarera att jag är en aning sömnig. Eller mycket sömnig.

Det var trevligt. Jag spydde inte. Bra, Emma, bra. Maten var god. Vinet innehöll oanade mängder alkohol. Jag fick till och med bygga pyramid. Det är grejer det! Och sällskapet.

Allt som allt: jag är nöjd.

Pizza!

Nej, men såhär kan vi ju inte börja. (Kanske sent att komma på det nu...)

Det känns konstigt att inte behöva sova tidigt, såhär på en söndag. Det ger mig lite prestationsångest. Kanske ska jag lägga upp en plan. En handlingsplan. Ett flygplan. En fotbollsplan. Planekonomi. Det finns så många plan. Jag kan inte bestämma mig vilken jag ska ta. Min hand har blivit lite torr, min humor har alltid varit det. Intet nytt från fronten.