Snabbis, men inte kortis

Jag kan ha blivit lite mer kortrandig här. Sedan Twitter kom in i mitt liv. Och innan telefonen gör det samma. Dock har jag inte mindre att säga. Jag gör det bara i ett annat format. Så kolla gärna där. Länk finner du strax under den stora bilden på mig.

(Om man nu kan följa någon på twitter, utan att ha twitter själv)

(Hur många gånger kan Emma skriva tvitter i samma inlägg, utan att det låter konstgjort eller krystat?)

Min nya vän heter Kaffe. Vi är inte så tighta än. Måste ha lite mjälk och socker mellan oss. Annars kan det skära sig. Men min önskan, och för hoppningsvis, Kaffes också är att vi ska bli bäste vänner en dag.

Kanske inte bästa vänner. Men bra vänner.

Jag tror jag skulle uppskatta chailatte. Vad tror ni om det?

I går, när jag kom hem från mingel med material och skumpa, låg det fyra kuvert på min hallmatta. Det är inte en vanlig syn, vill jag lova. Tre var från Telia och ett var från Molkoms Folkhögskola. Molkoms Folkhögskola ville att jag skulle veta att de hade en journalistutbildning. Tack, Molkoms folkhögskola, nu vet jag det.

En annan upplevelse från gårdagen, om än absolut inte i närheten av trevlig, var när ett fylla bajsade på sätet i spårvagnen. "Excuse me, that man shit in the seat" sa en liten söt dam med spanskt utseende till chauffören. Chauffören tog fram avspärrat-tejpen, och tejpa lite runt sätet. Sedan forsatte vi. Spårvagnen luktade inte hallontårta.

Toffelrätten

I går nämnde Sjörövar-Gabbe ett fenomen jag inte hört talas om tidigare; toffelrätten. Det är rätten att vara toffel i början av ett förhållande.

Jag tar ut min toffelrätt till helgen.

Lika stabil som vädret

I morse åt jag frukost tillsammans med mina nysådda kryddor. Mycket trevligt sällskap. Dock har de inte hunnit växt något. Kanske naturligt. Jag hoppas att de får mycket sol och värme idag.

Dessutom satte jag ut min flagga i blomlådan. För mig är det falggdag varje dag.

Jag trodde jag skulle få saker överstökade idag. Men det får jag inte. Inte heller får jag information.

Dagen vände från underbar till ganska motig. Jaja. Den vänder nog tillbaka snart.

Vilken dag är det idag, då?

Jag tror jag har hittat ett litet knep för att vara piggare under och efter jobbet. Inte sova på bussen. Dock är det stundvis inte så lätt att inte sova. Som i dag. Då var det så svårt att inte sova att jag somnade. Nu är jag väldigt trött. Och inte särskilt positivt inställd till dagen.

Typisk.

Emma hyllar

Idag vill jag hylla bananen.

Det tog långt upp i tonåren för mig att lära mig uppskatta denna fantastiska frukt (som egentligen är en ört) på riktigt.

Som mycket litet barn åt jag banan, det gör väl de flesta barn, om jag då tyckte det var gott vet jag inte. Men sedan fick jag för mig att sluta. Jag tyckte konsistensen var konstig, och smaken mjölig. Men under denna tid som icke-bananätare önskade jag att jag var bananätare. Och nu, sedan flera år tillbaka, är jag åter en bananätare.

Det som gör bananen så fantastisk, enligt min mening, är främst tre saker: smaken, mättnaden och formen. Smaken är olik all annan, den är mjuk och söt, men ändå lite fräsig med viss beskhet. Mättnaden man känner efter en banan siljer sig från mättnade efter äpple eller apelsin. Bananen känner mer fyllig i magen. Och det bästa av allt; formen. Bananens form påminner om formen på ett annat älskat "föremål", den har en glad gul färg, ett ordentligt skal som skyddar den när den ligger i väskan, skalet tas lätt bort från fruktkötter och kladdar inte alls.

Finns det någon frukt som banan?

En bättre måndag

Som vanligt har det varit tyst här på helgen. Helgerna är tysta. Och ointressanta. Eller väldigt intressanta. Nu har i alla fall måndagen börjat. Och då är det inte helg längre. Alltså låter det lite här. Fast i skrift. Såklart.

Jag håller på att bli normal. Jag har inte bara beställt en iPhone (som jag lärt mig "stava"), jag har också skaffat Twitter. Det tog tid för mig. Som vanligt tar Emma inga förhastade beslut. Förhastade beslut brukar inte bli så bra. (Eller vad vet jag?) Hur som helst har jag nu skaffat Twitter. Jag, som är något av en ordbajsardrottning, trodde att Twitter bara var balha och till för de som inte hade så mycket att säga att de behövde en blogg. Men än en gång fick jag tji på mig. Konceptet är lysande. Även om jag inte riktigt har lärt mig det till fullo än.

Jag heter lennstrm.

En sak jag inte alls vet hur man gör, på min nya plattform för exhibitionism, är att koppla ihop det med denna plattform. Så om någon har ett tips är jag idel öra.

Ständigt denna tv

I GP idag fanns en artikel (s. 68, del 3,"Så skapas en vinnare i frågesport" av Håkan Lindgren (hittar den inte på hemsidan)) om tv's frågesporter. Något slags insidescoop, tror jag. Vi får en liten inblick om hur det går till bakom kulisserna. Och det är ju inte en helt fin inblick. Slumpen, som jag trodde rådde i frågesporter, existerar inte. Allt styrs av pengarna. Inte de prissummor som delas ut, utan pengarna från tittarna (alltså reklam). Frågesporterna i i första rummet alltid underhållning, och underhållning är en vetenskap.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka om detta. Artikeln är ju bra, men innehållet. Just det att frågesporterna är styrda. Egentligen är jag väl inte förvånad. Det är ju ganska självklart; pengarna styr ju allt som visas på tv. Och jag kan inte riktigt med att bli upprörd över det, det är så mycket jag måste vara upprör över i så fall. Hela samhället. Och det är ju ganska opraktiskt i längden (eller så är det så jag ska leva)

Men jag har ändå kvar en liten glimt av naivitet. Och den blir naggad. Igen.

På rätt sida

Nu har mer än halva veckan gått. Det är torsdag, och jag känner att det här ska nog gå bra.

Jag tror att jag har hittat ett fungerande koncept. Kaffe och påtvingad energi. Det fungerar. Om mitt laktosfria liv fungerar, vet jag dock inte. Kanske ska jag testa något annat. Glutenfritt? Sockerfritt? Kolhydratfritt? Mer fibrer? Mindre fibrer? Vitaminer? Det finns många alternativ. Vilken tur att jag inte har beslutångest längre.

Bredvid mig, här på jobbet, har jag just nu en konstig blomma. En av de tråkiga fetbladsväxterna har fått för sig att skjuta ut en lång tentackel, och längst ut på den utvecklas något blomliknande.

Det är kul när det händer något annorlunda.

Så...

... nu är telefonen beställd!

Lite äckelmagad, trots allt?

I går var jag till badhuset och simmade (vilken vr väldigt mycket jobbigare denna gång än förra). I duschen såg jag en kvinna (ja, det är främst kvinnor där jag duschar) som rakade sig. Med hyvel och lödder. Inte nog med att hon stod där och spred hår omkring sig, hon rakade dessutom fittan. Alltså stod det en kvinna i den gemensamma duschen på badhuset och rakade fittan. Hon får gärna raka fittan om hon vill, det är inte där problemet ligger. Men vem rakar sig i en offentlig dusch?

Jag tycker inte det är riktigt okej.

Uppstart

Den här veckan jag tillbaka till det normala igen. Det "normala". Jag är inte så bra på det där med normalt. Och inte heller rutiner. Rutiner är jag väldigt dålig på. Jag ska försöka lära mig. Någon gång. Denna vecka hinner jag inte. Jag har massa saker att göra. Roliga saker.

Denna vecka blir en rolig vecka. En rolig vecka som ska gå fort. Så det så.

Emma hyllar

Papiljotter. Den fantastiska uppfinningen papiljotter. För ett par vekor sedan tog jag tag i mig och gick till Åhléns för att köpa papiljotter. För jag tänkte att de borde ha sådant. Och det hade de. De hade massa olika storlekar. Och de var självhäftande. Jag köpte sex stycken. Tre blåa och tre gula. De blåa var den största storleken och de gula den näst största storleken. Sedan dess har jag använt dem nästan varje gång jag duschat. På lite olika sätt. Inte visste jag att papiljotter hade så många användningsområden! Och inte visste jag att det var så enkelt!

Så idag vill jag hylla papiljotten. Den fantastiska papiljotten. (Och namnet är ju bara det underbart)

Emma rapporterar:

Morotskakan var god. Och då menar jag GOD. Jag kan verkligen rekommendera alla att göra en morotskaka. Detta recept använde jag.

Lunchen spenderades ute i det gröna. Så att säga.

Måndag, fredag, lördag?

Jag lämnade en naken karl i en säng och gick till jobbet. Nej, jag åkte till jobbet. Det känns väl sådär. Dessutom finns två av mina andra favoriter någonstans i Göteborg och roar sig. Och min syster äter en lugn frukost i min lägenhet. Livet är att bra orättvist.

Å andra sidan får jag betalt. Och det väntar en morotskaka på mig i fikarummet. Trasig, men god.

Ett tillägg...

...till detta inlägg:

Det är ju inte svårare än så. (Eller borde vara)

Tillägg:

Sonen, vars mamma sökte jobb å hans vägnar, gick på universitet. Inte småskolan.

De handlingskraftiga

Jag har hört talas om att det finns föräldrar som söker jobb åt sina barn. Men självklart trodde jag det bara var en myt. Det låter ju löjligt.

Men. Nyss tog jag emot fökjande samtal här på mitt jobba:

Kvinna: -Ja, hej, jag heter ... och ringer för min sons räkning. Han har bara mobil, så han har lite svårt att ringa er.

Namnbyte!

Nu har jag gått och blivit upprörd. Min tanke var att inte bli det. Att låta folk hållas. Men när det är så många som fortfarande envisas med att hävda att det är deras rätt att kalla bakverket innehållande bland annat havregryn, socker och kakao, för "negerboll", blir jag arg. Ja, inte bara upprörd, utan arg. Och lite rädd. Vilken typ av männsikosyn har de som hellre kränker människor än byter namn på ett bakverk? Ett namn som dessutom är ologiskt. Vad samakar en "negerboll"? Neger? Nej, den smakar choklad. Vad smakar en cocosboll? Cocos? Ja. Vad smakar en chokladkaka? Choklad? Ja. Jag tror min poäng går fram. Jag har dessutom ett nytt förslag på namn; bajsboll. Namnet syftar till färgen, och inte till innehållet. Precis som innan. Logiskt.

Tisdag

I natt drömde jag om konstnärer. Mer än så vet jag inte. Och när jag vaknade hade jag en känsla av att jag pratat i telefon. Kom efter några sekunder på att det visst ringde efter att jag somnat. Och jag, som vanligt säger "nej, jag sover inte, det är ingen fara!". Jag ville så gärna hålla mig vaken och prata lite. Men det gick inte riktigt.

Morgonen var väl i övrigt inte den bästa. Vaknade svettig. Och hade fruktansvärt ont i tanden. Dessutom, och nästan värst av allt, hade jag hela morgonen (och fortfarande) en låt av den mycket osympatiska och störande artisten Pink. Jag vet inte vad det är, men jag tål henne inte.

Just nu längtar jag bara hem till min säng. Men det brukar gå över vid elva. Då kan jag se ljuset i tunneln.

Checkpoint Måndag

På helgerna har jag mycket för mig. Därför hinner jag inte med internet. I helgen har jag köpt frön. Bland annat. Jag har också köpt tyger. För över tusen kronor. Det kan man tycka är lite konstigt. Och jag fick en liten klump i magen när jag lämnade ifrån mig mitt kontokort. Men vissa saker får kosta vad de kosta vill. Eller måste.

Kanske är det dags att ta bort min tand. Nu gör det ont igen. För nu växer den. Vad nu det ska vara bra för. Jag behöver inte ha den tanden.

Jag väntar på eftermiddagen. Då får jag klippa mig. Nej, inte mig. Jag får bli klippt. Och jag får simma. Och umgås med en syster. Till och med min syster.

Tills dess ska jag jobba. As always.

Jag står inför helgen inledande andetag (och storm)

Efter att jag i går varit hos en vän och fått skor och mindre ögonbryn, blev jag inspirerad att baka bröd. Det som inspirerade mig var att vännen tyckte att jag var en sådan som bakade bröd hela tiden. Vilket jag ju inte är. Men vill vara. Så när jag kom hem bakade jag bröd. Det tog längre tid än beräknat. Skitade ner lägenheten mer än beräknat. Och gjorde mig trött. Men när jag tog första tuggan av brödet förstod jag att det var värt det. Jag ska baka bröd oftare.

Dessutom ska jag ta bort ett ord ur mitt vokabulär. Eller bara låta bli att använda det. Det tyckte min psykolog. Och det tycker jag med. Jag ska sluta använda ordet 'löjlig' bär jag pratar om mig själv. Nu kanske du tänker att jag inte brukar använda det ordet så ofta, men där har du fel. Jag klandrar dig dock inte för felet, då ordet främst används i min hjärna, sällan utanför.

Snart inehåller Göteborg de flesta av mina favoriter. Bara några saknas. Alltid är det några som saknas.

Det som inte dödar, det härdar

Jag är lite galet otålig. Och några timmar är för många timmar. Och för många timmar tar aldrig slut. Aldrig någonsin.

Jag mår lite illa.

Paus

Ibland är det kul när man inser att man hört fel, och helt plötsligt hör rätt. Fast det gäller ju aldrig mig. Jag hör alltid rätt. Till exempel trodde jag ju inte att det hette P3 Love, utan jag visste hela tiden att det hette P3 Labb. Gjorde jag.

En lösning har jag kommit fram till. Tyvärr är det inte en lösning till mitt "kök". Utan en matlösning. Om jag ser till att grundstäda min lägenhet så fort jag är hemma behöver jag inte vilja äta hela tiden. Praktiskt.

Nu, efter två timmars städande, är jag dock ruskigt hungrig. Kanske är det ändå inte den bästa lösningen.

Nu...

... är det vår.

Min nya vän

Jag vet inte varför jag tycker att jag har rätt att sitta här och muttra över vädret. Vi är ju precis likadana, jag och vädret. Vi byter humör var femte minut. Vi är omöjliga att förutse. Vi besviker rätt som det är. Och överraskar andra gånger. Vi är det vanligaste samtalsämnet (?). Vi är aningen stabilare på sommaren och vintern än hösten och våren. Vi påverkas av männskligheten. Men mänskligheten påverkas än mer av oss. Vi upplevs bäst utomhus.

Någonstans där i mitten spårade det hela ur. Så kan det gå.

Saker vi redan visste

Jag klarade mig igenom ännu en tisdag. Och idag är det onsdag. Mycket bättre.

Dock har jag ont i magen.

Det här börjar låta som ett äldreboende. Ont, ont, ont. Alltid är det något. Ungdomarna nuförtiden. Jag ska slå mig lite fri så småningom. Och få mer energi. Bli lite yngre. Och, kanske, intressantare. Så som jag egentligen är. Eller ska vara.

Jag är lite sugen på att presentera mina planer, men är också lite rädd. Just detta pratade jag och min bror om i måndags; avslöja sina planer och därmed sätta press på att de verkligen blir av, eller låta bli att avslöja sina planer och då inte ha något att bevisa. Sedan dess har jag funderat på saken. Jag väljer ju helt uppenbarligen att inte avslöja mina planer. Men problemet, i detta fall, är att jag inte gör det för att det är bästa för mig. Utan för att jag är för feg. Helt enkelt.

Då var det dags igen; jag räknar veckodagar

Idag är jag trött. Och jag sluddrar en aning. Dessutom snöt jag nästan ut min hjärna nyss. Jag tror det märks att det är tisdag.

Men jag satsar på att vara så effektiv att det knappt märks att det är tisdag. Och det helt plötsligt är onsdag. Och sedan torsdag.

(Det finns en besatthet som ska utplånas)

Slutspurt

Jag uppskattar inte att helgerna ska gå så fort hela tiden. Hur ska jag hinna med allt som jag ska hinna med när det inte finns nog med tid att hinna med det på? (Dagen I-landsproblem?)

En av sakerna som gör en bok intressant är, enligt min mening, att den presenterar nya sätt att använda språket. Och gärna helt nya ord. I boken jag läser nu har jag, än så länge, hittat tre helt nya ord. I alla fall två av dem är mycket användbara; xenofobisk - främlingsfientlig, lakonisk - fåordig. Två mycket intressanta ord. Från en mycket intressant bok. Den fortsätter att inspirera.

I fredags använde jag en IPhone. Den var inte min. Men den var trevlig. Och jag tror att jag snart har en egen. Jag ska bara komma över min reklamångest. Och det borde ju vara lätt.