Dagens irriterande:

Det luktar stekos i mitt badrum. Då hjälper det föga att skura badkaret...

Den dag jag går försiktigt fram kommer jag i alla fall någonstans (fram till dess sitter jag här och ugglar)

Rödvin, Chicks on Speed, en resväska, på tok för mycket svarta kläder, ostädat badrum, självförakt, mer rödvin, behov av nagelommålning, bortfallande e, längtan efter säng och dvala, förväntan, kanske en skvätt rödvin till, mobiltelefon utan snooze, för mycket tid spenderad framför en dator, självförakt, hoppfullhet, skitigt hår, tända ljus.

I morgon kväll är jag i Kalmar.

Om jag blundar nu så kommer jag somna (om jag somnar nu så kommer morgondagen)

Jag hade nog tänkt att det inte skulle bli något idag. Jag hade nog tänkt att jag skulle tvätta och städa. Bla bla bla. Jag har varken tvättat eller städat. Jag har gett även denna dag mening. Och det är bra.

Ändå känns det fel. Inte dumt. Inte vemodigt. Nej. Det känns som om jag har gjort helt fel. Fel som i att skriva 7 som svar på 2+2. Fel som att glömma säga "vad är" när man deltar i Jeperdy (fel som i att stava Jeperdy "Jeperdy").

Jag sökte en skvätt uppskattning och uppmuntran. (Du kan vara lugn, Jenny, av dig har jag fått så mycket uppmuntran och uppskattning att jag har fyllt en hel byrålåda. Det kan vara bra att ha till ett senare tillfälle (det kan vara bra att ha nu!)). Där jag sökte det fanns det inte. Där jag sökt det brukar det inte finnas. Där jag sökte det är det så många andra som söker och som aldrig hittar. (Men de har inte den ofantliga turen att känna någon som Jenny, som kan fylla upp en hel byrålåda) Egentligen vet jag int vart jag vill komma med det här. Det vet jag ju aldrig. Mn jag vet att om jag ska hitta det jag söker där jag söker det här dt här helt fel väg att gå.

(Här kan jag passa på att meddela att bokstaven e på mitt tangentbord inte vill vara med d andra barnen och leka. Vilket kanske leder till ett och annat bortfall av bokstaven e.) (Vissa bortfall av e och andra bostäver kan också bro på saker som trötthet, dålig arbetsställning och slarv.)

Jag ska nog, i förebyggande syfte, sova nu. Jag ska nog, i förebyggande syfte, släppa sökandet och glömma allt utom sömnen.

Dagens tröst

Fick höra av en kollega att jag har kommit in i jobbet snabbare än de som varit där tidigare. Och att det var imponerande att jag höll lugnet trots mycket jobbiga kunder.

Det behövdes efter förmiddagens samtal.

Tack kollega!

Senare ska jag bli något helt annat och då ska jag vara den jag tror att jag är nu och det ska vara bra,

Ingen dans, men en plattång (och jag tror jag har potential att bli mycket beroende av den, ki fick jag från Marie, skulle jag tro).

Min lägenhet känns skrämmande. Jag vill inte riktigt vända mig om.

Men jag vet att det går att göra något år. Bara jag kan ta tag i mig. Ordentligt. (Allt jag ville ha under mitt besök i Nordsatan var något dekadent till mitt hår (allt jag skaffade var bra saker från Apoteket))

Jag tror inte att jag kommer så långt i detta nu. Jag tror inte att det kommer komma annat än galla ur mina fingrar och gallan kommer falla över mig. Det är inte lämpligt. (Rättvist?)

Ska vi göra en plan? Ja, det ska vi. Men inte här. Och inte nu. Jag gör den innanför fingrarna. Så att jag inte kan bli besviken när den aldrig uppfylls. När jag inte uppfyller den. När ingen annan heller gör det. Trodde jag att Placebo skulle hjälpa här? Ska nog byta. Någon idé? Trodde jag att något skulle hjälpa här? Ja, stearinljus, sängbäddning och diskning. (Och ett glatt humör) En dusch också! Kanske en lite vaxning. Nej. Kanske. Nej.

Jag såg en mobiltelefon idag. Den var inte min. En vacker dag kanske den blir det (vilket betyder att jag måste vänta till sommaren...?)

En skvätt julmust? Ja, tack. (Nej, det gick ju inte för jag hade inte handlat det.)

Nästa vecka! (Som varje vecka)

Låt vinet och sarkasmen flöda så kan vi skapa nya städer och drömmar

Dålig dag. Otrevligt. Ganska vanligt på tisdag. Har jag inte rätt?

(Är det så konstigt att dagen känns dålig när både vädret och håret går emot allt vad önskningar från min sida heter? Nej.)

Man skulle haft ransoneringskort på sömn. Eller något slags poängsystem. Vore inte det lysande? Jo. (Har jag något slags bekräftelsebehov idag? Ja.) (Tur att jag bekräftar mig själv...) (Jag vill ju inte gå runt och vilja ha bekräftelse från alla andra.) (För det vill jag ju inte.) (Och även om jag skulle ha velat ha det, så skulle jag ju inte få det.) (Sådant får man ju inte) (Nej, jag är inte bitter.)

Bra. Snart ska jag jobba igen. Förmiddagen gick fort. Hoppas att den efter också går fort. Så jag kan få sova. Köpa plattång (och här vill jag påpeka att datorn vill att jag ska stava plattång med tre t...). Eller diska. Jippi.

Jag har en känsla, men märker egentligen inte någon skillnad. Mer en inbillning.

Jahaja. God morgon och det är måndag den första december. (Ska jag försöka se julkalendern i år? (ständig fråga (i december, alltså)))

Angenäm helg! Angenäm vecka? Ja, de får vi väl hoppas.

Kanske har jag lite kontroll över ratten nu. Kanske. Vi få väl hoppas det också. Kanske fick jag en skymt av det livet jag skulle vilja ha. En liten skymt. Men ändå en skymt. En skymt är en skymt är en skymt. Fortsätter jag så även denna vecka. Och inte har för höga förhoppningar och för höga förväntningar (det kan ju vara där problemet (problemen) gror som mest) så kanske det kan bli lite mer permanent. Lite mer. Ja, det en en lite strimma hopp jag håller fast vid. En sådan behövs en måndagsmorgon.

Jag måste börja träna. Verkligen. Jag ska göra det också. Efter jul. Efter nyår. Så småningom. Sedan. Senare. Nästa år. Härligt. Då var det bestämt. Enkelt!

Dags att jobba (vilket man gör när man har kontroll över ratten (vad trött jag blev!)).