Jag letar efter de där vardagliga och inte så skrämmande orden. De där orden som bär fram en text som ska läsas med lätt hjärta. Jag letar efter en bäck som rinner lite långsammare. Efter ett vattenfall som inte är så högt.
Allt som landar framför mina fötter är stenar och grus. Sandpapper under händerna. Och jag vet att när jag kommit härifrån kan jag inte gå tillbaka.
(Jag ska ta jakten vidare till min drömmar. Och där ska jaken bedrivas ljudlöst och utan någon annans vetskap. Det är så jag vill ha det)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En känsla många konstnärer av ord känner igen. =)
Jag tackar djupast, då jag verkligen tog detta som en komplimang.
Kan jag anta att du med denna kommentar själv är en konstnär av ord?
Jag försöker =)
Finns det någon blogg som är anknyten till dessa försök? :)
(Allt jag kommer till är en profil jag inte har åtkomst till)
Det är ju alltid kul att se vilka som hittat hit.
Ah, jag hade glömt bort att den inte är allmän, profilen. Jag finns på pontusmathisson.blogspot.com. Hittade hit via Tip The Velvet på FB =)
Skicka en kommentar