Snabbis, men inte kortis

Jag kan ha blivit lite mer kortrandig här. Sedan Twitter kom in i mitt liv. Och innan telefonen gör det samma. Dock har jag inte mindre att säga. Jag gör det bara i ett annat format. Så kolla gärna där. Länk finner du strax under den stora bilden på mig.

(Om man nu kan följa någon på twitter, utan att ha twitter själv)

(Hur många gånger kan Emma skriva tvitter i samma inlägg, utan att det låter konstgjort eller krystat?)

Min nya vän heter Kaffe. Vi är inte så tighta än. Måste ha lite mjälk och socker mellan oss. Annars kan det skära sig. Men min önskan, och för hoppningsvis, Kaffes också är att vi ska bli bäste vänner en dag.

Kanske inte bästa vänner. Men bra vänner.

Jag tror jag skulle uppskatta chailatte. Vad tror ni om det?

I går, när jag kom hem från mingel med material och skumpa, låg det fyra kuvert på min hallmatta. Det är inte en vanlig syn, vill jag lova. Tre var från Telia och ett var från Molkoms Folkhögskola. Molkoms Folkhögskola ville att jag skulle veta att de hade en journalistutbildning. Tack, Molkoms folkhögskola, nu vet jag det.

En annan upplevelse från gårdagen, om än absolut inte i närheten av trevlig, var när ett fylla bajsade på sätet i spårvagnen. "Excuse me, that man shit in the seat" sa en liten söt dam med spanskt utseende till chauffören. Chauffören tog fram avspärrat-tejpen, och tejpa lite runt sätet. Sedan forsatte vi. Spårvagnen luktade inte hallontårta.

Toffelrätten

I går nämnde Sjörövar-Gabbe ett fenomen jag inte hört talas om tidigare; toffelrätten. Det är rätten att vara toffel i början av ett förhållande.

Jag tar ut min toffelrätt till helgen.

Lika stabil som vädret

I morse åt jag frukost tillsammans med mina nysådda kryddor. Mycket trevligt sällskap. Dock har de inte hunnit växt något. Kanske naturligt. Jag hoppas att de får mycket sol och värme idag.

Dessutom satte jag ut min flagga i blomlådan. För mig är det falggdag varje dag.

Jag trodde jag skulle få saker överstökade idag. Men det får jag inte. Inte heller får jag information.

Dagen vände från underbar till ganska motig. Jaja. Den vänder nog tillbaka snart.

Vilken dag är det idag, då?

Jag tror jag har hittat ett litet knep för att vara piggare under och efter jobbet. Inte sova på bussen. Dock är det stundvis inte så lätt att inte sova. Som i dag. Då var det så svårt att inte sova att jag somnade. Nu är jag väldigt trött. Och inte särskilt positivt inställd till dagen.

Typisk.

Emma hyllar

Idag vill jag hylla bananen.

Det tog långt upp i tonåren för mig att lära mig uppskatta denna fantastiska frukt (som egentligen är en ört) på riktigt.

Som mycket litet barn åt jag banan, det gör väl de flesta barn, om jag då tyckte det var gott vet jag inte. Men sedan fick jag för mig att sluta. Jag tyckte konsistensen var konstig, och smaken mjölig. Men under denna tid som icke-bananätare önskade jag att jag var bananätare. Och nu, sedan flera år tillbaka, är jag åter en bananätare.

Det som gör bananen så fantastisk, enligt min mening, är främst tre saker: smaken, mättnaden och formen. Smaken är olik all annan, den är mjuk och söt, men ändå lite fräsig med viss beskhet. Mättnaden man känner efter en banan siljer sig från mättnade efter äpple eller apelsin. Bananen känner mer fyllig i magen. Och det bästa av allt; formen. Bananens form påminner om formen på ett annat älskat "föremål", den har en glad gul färg, ett ordentligt skal som skyddar den när den ligger i väskan, skalet tas lätt bort från fruktkötter och kladdar inte alls.

Finns det någon frukt som banan?

En bättre måndag

Som vanligt har det varit tyst här på helgen. Helgerna är tysta. Och ointressanta. Eller väldigt intressanta. Nu har i alla fall måndagen börjat. Och då är det inte helg längre. Alltså låter det lite här. Fast i skrift. Såklart.

Jag håller på att bli normal. Jag har inte bara beställt en iPhone (som jag lärt mig "stava"), jag har också skaffat Twitter. Det tog tid för mig. Som vanligt tar Emma inga förhastade beslut. Förhastade beslut brukar inte bli så bra. (Eller vad vet jag?) Hur som helst har jag nu skaffat Twitter. Jag, som är något av en ordbajsardrottning, trodde att Twitter bara var balha och till för de som inte hade så mycket att säga att de behövde en blogg. Men än en gång fick jag tji på mig. Konceptet är lysande. Även om jag inte riktigt har lärt mig det till fullo än.

Jag heter lennstrm.

En sak jag inte alls vet hur man gör, på min nya plattform för exhibitionism, är att koppla ihop det med denna plattform. Så om någon har ett tips är jag idel öra.

Ständigt denna tv

I GP idag fanns en artikel (s. 68, del 3,"Så skapas en vinnare i frågesport" av Håkan Lindgren (hittar den inte på hemsidan)) om tv's frågesporter. Något slags insidescoop, tror jag. Vi får en liten inblick om hur det går till bakom kulisserna. Och det är ju inte en helt fin inblick. Slumpen, som jag trodde rådde i frågesporter, existerar inte. Allt styrs av pengarna. Inte de prissummor som delas ut, utan pengarna från tittarna (alltså reklam). Frågesporterna i i första rummet alltid underhållning, och underhållning är en vetenskap.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka om detta. Artikeln är ju bra, men innehållet. Just det att frågesporterna är styrda. Egentligen är jag väl inte förvånad. Det är ju ganska självklart; pengarna styr ju allt som visas på tv. Och jag kan inte riktigt med att bli upprörd över det, det är så mycket jag måste vara upprör över i så fall. Hela samhället. Och det är ju ganska opraktiskt i längden (eller så är det så jag ska leva)

Men jag har ändå kvar en liten glimt av naivitet. Och den blir naggad. Igen.