En paus

Idag kommer min mor hit. Hon ska ta hand om mig. Och jag kanske lite om henne. Jag är glad att hon kommer hit.

Kanske kan vi köpa nya gardiner åt mig.

Jag passade på...

...att ringa till Christer i P3. Fick prata med Morgan. Trevlig kille.

(Är ni intresserade att lyssna på min fagra (men gnälliga) röst i P3 kan ni gå in här och klicka på "Christer - Din vän i Etren" Fredag 22 januari. Jag medverkar i del två (tryck direkt på next, om inte resten av programmet lockar) ca tio minuter in. Jag har lyssnat. Jag överlevde)

Från utbildad till inbillad. Vilken klassresa!

Idag är det fredag. Och trots att jag inte märker någon skillnad på dagarna, så har jag någon form av fredagskänsla. Eller vad det nu är. Därför ska jag inte grusa mitt humör med att ringa vårdcentralen. Vårdcentralen finns kvar på måndag. Och antagligen finns även jag kvar.

Fredagskänslan har hjälpt mig att tvätta, slivrera håret (håller på med det i detta nu (inte ett annat nu?)), börja laga mat och diska. Jag smyger lite på tå runt min fredagskänsla. Och matar den med te och Christer i P3. Lite låtsasmat får även fredagskänslan, i form av att jag inbillar mig att det är röd dag idag, och alla andra också är lediga, för att sedan återgå till det normala livet på måndag.

Vilka kryddor passar till rödbetor? Jag testar med vitlök. Vitlök passar till allt, enligt Emmas Kokbok.

Nyss, när jag som vanligt (innan författandet av ett nytt inlägg), kollar det senaste inlägget (för att undvika tråkiga upprepningar) så jag att min stavning var under all kritik. Jag tänker inte ändra detta. Det är ju autentiskt. Däremot kan jag be om ursäkt, om någon känner sig besvärad. Så vill ni ha en ursäkt för min dåliga stavning i förra inlägget, eller annat inlägg, kan ni meddela mig. Jag kan till och med bjuda på en bortförklaring, om det så önskas.

På Christer i P3 ställer de ju ofta lite luriga frågor till diverse olika typer. En av dagens frågor var "Vilken typ av grönsak skulle du vara om du var en grönsak?" (med reservation för felcitering). Jag funderade en stund och utropade, i min vrå (med händer fulla av röd färg), "Sparris!". Min förklaring är följande: Kanske har jag dåligt rykte i vissa kretsar, men när man väl tycker om mig är jag nästan en delikatess.

Jag borde vara med på radio oftare. (Här undrar jag om det i denna mening hade räckt med "Jag borde vara på radio oftare" eller om "med" är en nödvändighet för att meningen ska vara korrekt. Finns språkpolisen kvar? Eller någon annan som tror sig veta?) (Jag tror jag behöver bättra på mina språkkunskaper)

Idag återgår jag till någon form av levalnde, varesig det går eller inte. (Inte särskilt logiskt, men önskvärt)

Varje omplacering är som en lite mardröm. Mina mardrömmar, däremot, är inte mycket att hänga i julgranen. Inte alls särskilt kreativt. I natt var jag dock Ingrid Bergman en stund. Det var nytt för mig. Man får vara glad åt det lilla.

Jag planerar att tvätta. Och besöka den fina institutionen Apoteket. Längre än så ska jag nog inte planera. Jag har ju inte ens borstat tänderna än. Och i morgon får det lov att bli full fart. Enligt mina mått.

Hur kan det vara kallt och instängt samtidigt? I min lägenhet, alltså. Det känns fruktansvärt ologiskt. Och opraktiskt.

Ännu ett förhalande

Just nu sitter jag i min soffa och tittar på konståkning. I samband med det funderar jag på varför jag inte är intresserad av sport. Och varför jag håller andan i alla kast. Och självklart har jag en teori. Kanske kan det vara för att jag själv är så rädd att misslyckas, så jag vill inte se andra göra det. För varje misslyckande ökar ju sannolikheten att även jag ska misslyckas. Det kanske inte är en korrekt logik, men det är min logik.

Dagen bra nyhet är i alla fall att biljetterna till Tip the Velvet är släppta. Det gör att jag för en stund kan tänka på det. Och allt jag för en stund kan tänka på är bra.

Snart ska jag kolla på en thriller. Jag tänkte att det kan vara kul med lite omväxling i mina drömmar. Nu börjar det bli lite väl mycket av folk jag känner i verkligheten. Borde väl ha slut på dröm-uppslag inom kort. Vad blir det då?

Tillbaka till konståkningen; kan det vara en sport som intresserar mig? (Antagligen inte, eftersom jag ställer den frågan)

Jag vill bara säga...

...att Jenny Wilson är en fantastisk artist (här vill jag skriva 'kvinna', men det kändes egentligen inte som någon särskilt relevant information).

Sedan tar jag av mig hatten och säger: God natt!

Och jag hickar, jag hickar, jag hickar.

Dagen började som ett as. När jag tillslut fick fart i den, gick jag hem till Anna och åt semlor. Nu är jag på gott humör. Kan det kanske var lite socker och skön musik som gjort detta? Eller runthoppandet med korsetten nyss? Eller är det den lilla rosa drinken jag gjort mig? Sådant vet man aldrig. Och sådant ska jag inte fundera på.

Jag skulle vilja fundera på något annat. Helst något annat än mig och mina demoner. Men allt annat smiter från mina händer. Jag kan inte hålla fast något annat än orden som inte ryms i ett gemensamt rum. Och då borde jag hålla mig ifrån just detta gemensamma rum. Återgå till filten och mitt privata rum. Till mina pärmar med bläcktext.

Men hur troligt verkar det?

En dröm i mig säger att jag ska vara framför kameran. En annan dröm säger att jag ska vara bakom kameran. (Ett liv i mig säger att jag är basal och trist. Ett annat liv i mig säger att jag är mer än jag borde.)

Snart är det nog dags att ta mitt sinnessjuka huvud och drömma om allt jag inte kan komma på i vaket tillstånd.