Första fredagen, och jag lever

I morse sov det någon på "min" balkong. En människa. Och en hund. Men människan gjorde mig mest förvånad. Jag borde ha tagit kort.

"Om du inte diskar får du sova på balkongen!"

Det är nästan obeskrivligt skönt att cykla till jobbet. Lite som en drog. Jag hade ju planerat att ta bussen idag. Varför vet jag inte. Men det kändes rätt. Nu blev det cykel i alla fall. Jag har ju hela vintern på mig att åka buss (vilket jag ju inte direkt ser fram emot...).

Jag skulle vilja ha allt detta utskrivet. Allt. Men det skulle nog bli lite väl många papper.

En nackdel med att cykla: djuren hinner (eller vill) inte väja. Hur många djur hinner man svälja under en 45 minuter lång cykeltur?

Det är fredag idag. Jag har klarat nästan en vecka (nästan hälften på annat håll). På något sätt ser jag fram emot måndag. Då ska ju allt vara "som vanligt" igen. Då har jag glömt. Kommit "över". Alla typer av gränser (you wish!). Det är ju planen. Och planen är bra. Och rimlig. Det måste jag ju tro.

Men idag är det fredag. Och sol.

(Jag är förbannat hungrig)

Hisingen kan också vara vackert:

Jag säger som Thåström: Fanfanfan

Det här gick ju inte så bra. Eller så var det precis vad det gjorde. Jag vet inte. Hur som helst kunde jag inte sova i natt. Igen. Berodde mest på hostan.

På vägen till jobbet (vilken utspelade sig på cykel) kom jag på att det är onsdag. Och det är ju bra. Efter lunch har jag klarat halva. Och det är ju bra. Jag kom på lite annat också, men det är oerhört svårt att skriva ner saker när man sitter på cykel.

Jag funderade på (inte under cykelturen utan i natt) om jag skulle överleva själva uppstigningen i morse. Tänkte att jag kanske borde meddela någon att jag ligger i koma ett par dagar. Så att folk vet. Och så att någon kan komma hem till mig och ge mig dropp eller liknande. Självklart meddelade jag ingen detta. Och självklart överlevde jag. Det verkar jag ju göra för jämnan. Kanske lite för ofta. Jag började till och med ta hand om min hemgjorda saft (vad silar man koncentrerad saft genom? Kaffefilter är inte bra. Inte en vanlig sil heller. Några ideér?).

Nu undrar jag ju om jag överlever till fem. Och till jul. Den som lever får se. Och den som tittar lär ju leva. Logiskt (och logisk har vi ju sett att jag är bra på).

En annan sak jag funderade på i natt (ja, natten är en bra tid för reflektion) är det här med lägenheter och höga ljud. Om någon spelar hög musik mitt i natten kan man ju säga till. Och musiken går att stänga av. Men om någon hostar en hel natt, kan man klaga då? Jag hoppas inte det, jag lär ju ha hållit hela mitt hus vaket hela natten. (Men det var skönt att ha någon annan misär att koncentrera sig på)

Lite känns det som om jag står i ett rum fullt med nybakade, fantastiskt doftande kanelbullar. Men jag får inte smaka. Inte ens lite. Och när jag ändå tar en, trots att jag verkligen inte får, och tar första tuggan är det inte en riktig kanelbulle. Den är av plast. Och smakar äckligt!

Jag är helt enkelt snuvad på karamellen. Men karameller är inte bra för kroppen, så kanske har jag tur.

Urdrag ur min lilla skrivbok (undantag):

Självövertalning 2009-08-04
Del 2

Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju rent ologiskt.
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju bara ologiskt.
Hur kan någon vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan någon jag vill ha inte vilja ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Hur kan jag vilja ha någon som inte tycker om mig nog mycket?
Hur kan någon veta vad nog mycket är?
Hur kan jag vilja ha någon som inte vill ha mig?
Det är ju så förbannat ologiskt!

Oooops...

En lördag gick (nej, jag cyklade) jag hem till Sara. Hon hade kalas. Sedan åkte några av oss från Sara. Jag hade lite andra kläder på mig då och skulle helt plötsligt gifta mig. Detta blev jag påmind av idag. Av just Sara. Hon hade nämligen hittat detta på djungeltrummn.se:



(Jag försökte lägga in det som en länk först, för jag tänkte att det är så man ska göra. Men det gick visst inte så bra. Tänk om, tänkt rätt!)

Under den fantastiska 80-tals luggen

I morse vaknade jag och kollade på klockan. Klockan visade tjugo över sju. Jag undrade lite vilken dag det var. Och varför jag var vaken. Och varför jag sov. Och kunde verkligen inte förstå vilken dag det var! Det var tisdag. Jag hade visst sovit lite för länge. Ungefär två timmar för länge. Så jag cyklade till jobbet. Och blev blöt. Mycket blöt.

Nu är jag torr och mitt hår är platt. (Många dimensioner där, du!)

Igår var jag däremot ganska bra. Jag beställde böcker från Adlibris (bra?), jag bokade ABF-kurs (bra?), jag "lagade" mat (det var väl kanske inte så bra som jag trodde). Jag skötte det mesta ganska snyggt. Utom just insomnandet, som aldrig riktigt infann sig (förrän någon gång när min väckarklocka ringt en stund).

Jag har verkligen lust att lägga upp bilder här mer frekvent. Men jag vet inte riktigt vad man lägger upp för bilder på en blogg. Kanske kan någon hjälpa mig med detta? Några tips? (Jag avböjer alla tips om att lägga upp bilder på min frukost, redan nu, med anledning av att min frukost alltid ser likadan ut.)

Jag har inte lärt mig än. Jag är inte van. (Det här ska nog gå fint, ska ni se)

Och nu vill jag upplysa om att det regnar, jag kunde inte sova särskilt bra i natt, jag är på jobbat, jag vill hellre vara hemma, jag åt fiskpinnar till lunch, jag har lite ont i magen, det finns ett svagt ljus vid horisonten och det ska jag utnyttja så småningom, man kan få ont i huvudet av att inte sova, man kan också få ont i huvudet av andra orsaker, jag vill ha katt, man kan uppenbarligen skicka sms via skype, efter jobbat ska jag till apoteket, jag och verkligheten är inte vänner för tillfället.

Annars då?