"En lördagskväll i hemmets vrå" eller "Men ögonen på botten och träningsvärk i armarna"

Nu har jag ätit våfflor med sylt och glass och druckit lite öl (tack, Jenny!) så nu är jag redo att filosofera. Fast jag kan inte komma på vad jag ska filosofera runt. Jag hade en idé förut. Inte särskilt förvånad över att den försvann, och om vanligt tänkte jag hålla på och skriva bara strunt tills idén kommer tillbaka. Eller en annan idé.

Ibland kan det vara lite väl många dörrar öppna samtidigt.

Jag tycker inte att de gamla Simpsons-avsnitten är lika soliga som de nyare. De är lite lama. Är det kanske en tråd? Nej, inte som jag orkar ta tag i.

Nu blev jag glad att de har auto-save på den här bloggen! Annars hade det mycket viktiga (!) jag tidigare skrivit försvunnit. Puh!

(Du språkpolisen, ursäkta att jag tjatar men jag börjar själv förlora känslan för det där med språket så jag behöver nog använda dig lite. Frågan jag har nu är: kan man kalla mitt bloggande för lite av ett metabloggande, då jag ofta bloggar om mitt bloggande?)

Emma och Kryckorna - Del 4

Då har jag gjort dagens utflykt. Jag ska inte röra mig mer idag! (Det var en lögn...) Men jag tog mig till och från biografen, och det är jag glad för. Mycket glad för! Jag upptäckte lite av en ny värld. En värld jag gärna skulle vara del av, eller i alla fall ta del av. (Jag tror jag ska ge en mer detaljerad beskrivning i annat inlägg)

Jag tror att jag ser fram emot att inte behöva stressa ikväll (ja, det brukar ju bli lite stressigt på lördagskvällarna (språkpolisen, heter det "lördagskvällarna" eller "lördagkvällarna" eller "lördags kvällarna"?)). Jag ser fram emot att göra mig lite våfflor. Saknar tyvärr grädde, men kanske kan jag hitta lite glass i frysen. Jag ser fram emot att inte göra så mycket. Att fundera. Att filosofera, till och med. Jag sätter mig på de höga höstarna ikväll!

Men jag vill ha grädde!

Efter en mycket trevlig kväll med mycket trevliga människor:

Nu har mina vänner åkt hem och mina stearinljus slocknat. Är det nu man är vuxen; bjuder hem vännerna på middag, dricker lite vin och sedan går till sängs (här vill jag ju tillägga att mellan "dricker lite vin" och "går till sängs" skiljs man åt och var och en styr sin kosa till sitt eget bo)? Jag tror det. Det gör mig lite rädd.

Oj. Är det så det ligger till? Kan det vara det jag lever efter?

Men det var ruskigt trevlig att ha dem här. Vi skrattade gott, som jag förutspådde, vi åt gott, som jag förutspådde. Jag borde bli spåtant.

Och nu dök det upp en gammal låt på min playlist (spellista). Och med gammal menar jag här fylld med lite lätt obehaglig nostalgi. Men det är ju kul ändå.

Det kliar under lindan på foten. Väldigt. Kan jag sova utan? Nej, det vore nog dumt. Kan jag sova med? Vi får väl se hur det går.

I morgon ska jag hoppa iväg på bio, tänkte jag. Om jag ger mig iväg i god tid (ett par timmar innan) ska jag nog klara av det. Det är inte synd om mig. Jag är varken eländig eller klen. Haha.

God natt!

Nu vänder vi på dagen och börjar om från början. Te? Ja, tack!

I badet bestämde jag mig: Nu är det fan inte synd om mig längre! (I alla fall inte mer idag...)

Jag har det ju bra som få; mina vänner kommer hit, de har med sig mat och vin och glada humör, vi ska äta gott, skratta gott. Ha det lite gott helt enkelt. Jag har det bra!

Och strax är det dags att stänga av tvn och sätta på some music. Det blir grejer det! Och sedan ska jag plocka undan lite småsaker, tända lite ljus, kanske läsa lite bok eller tidning. Åå, jag har ju en tidning jag inte läst än!

Jo, jag ska göra mig lite snygg också. Då känns alltid allt mycket bättre.

Ibland kan det vara svårt att förstå budskapet

När jag var på bio i måndags såg jag en rolig dörr.

Emma och Kryckorna - Del 3

Förpassad till liggande position. Tråkigt. Jag är ju pigg och skulle vilja springa runt. Till och med städa verkar lockande. Allt stillasittande (liggande) verkar ju lite halvtrist. Heltrist.

Någon som har ligga-still-tips? (Det kan ju inte innefatta något som kräver armstyrka eller kortare promenad)

Det är till och med jobbigt att lyfta armarna för att skriva... Vad finns då att göra?

Emma och Kryckorna - Del 2

Jag tänker även idag "fan". Jag säger det även högt.

Idag kom jag halvvägs till bussen från min lägenhet. Sedan vände jag på klacken (kryckorna) och hoppade tillbaka. Det äventyret tog ungefär 20 minuter. (För er som inte vet hur långt det är till bussen från min lägenhet kan jag säga att det INTE är långt. Det tar nog inte ens en minut i vanliga fall. (Här tänkte jag göra någon fin jämförelse, men jag kan inte komma på någon.))

Alltså: Jag är hemma. Jag är otränad. Jag är eländig.