Det som inte dödar, det härdar

Jag är lite galet otålig. Och några timmar är för många timmar. Och för många timmar tar aldrig slut. Aldrig någonsin.

Jag mår lite illa.

Paus

Ibland är det kul när man inser att man hört fel, och helt plötsligt hör rätt. Fast det gäller ju aldrig mig. Jag hör alltid rätt. Till exempel trodde jag ju inte att det hette P3 Love, utan jag visste hela tiden att det hette P3 Labb. Gjorde jag.

En lösning har jag kommit fram till. Tyvärr är det inte en lösning till mitt "kök". Utan en matlösning. Om jag ser till att grundstäda min lägenhet så fort jag är hemma behöver jag inte vilja äta hela tiden. Praktiskt.

Nu, efter två timmars städande, är jag dock ruskigt hungrig. Kanske är det ändå inte den bästa lösningen.

Nu...

... är det vår.

Min nya vän

Jag vet inte varför jag tycker att jag har rätt att sitta här och muttra över vädret. Vi är ju precis likadana, jag och vädret. Vi byter humör var femte minut. Vi är omöjliga att förutse. Vi besviker rätt som det är. Och överraskar andra gånger. Vi är det vanligaste samtalsämnet (?). Vi är aningen stabilare på sommaren och vintern än hösten och våren. Vi påverkas av männskligheten. Men mänskligheten påverkas än mer av oss. Vi upplevs bäst utomhus.

Någonstans där i mitten spårade det hela ur. Så kan det gå.

Saker vi redan visste

Jag klarade mig igenom ännu en tisdag. Och idag är det onsdag. Mycket bättre.

Dock har jag ont i magen.

Det här börjar låta som ett äldreboende. Ont, ont, ont. Alltid är det något. Ungdomarna nuförtiden. Jag ska slå mig lite fri så småningom. Och få mer energi. Bli lite yngre. Och, kanske, intressantare. Så som jag egentligen är. Eller ska vara.

Jag är lite sugen på att presentera mina planer, men är också lite rädd. Just detta pratade jag och min bror om i måndags; avslöja sina planer och därmed sätta press på att de verkligen blir av, eller låta bli att avslöja sina planer och då inte ha något att bevisa. Sedan dess har jag funderat på saken. Jag väljer ju helt uppenbarligen att inte avslöja mina planer. Men problemet, i detta fall, är att jag inte gör det för att det är bästa för mig. Utan för att jag är för feg. Helt enkelt.

Då var det dags igen; jag räknar veckodagar

Idag är jag trött. Och jag sluddrar en aning. Dessutom snöt jag nästan ut min hjärna nyss. Jag tror det märks att det är tisdag.

Men jag satsar på att vara så effektiv att det knappt märks att det är tisdag. Och det helt plötsligt är onsdag. Och sedan torsdag.

(Det finns en besatthet som ska utplånas)

Slutspurt

Jag uppskattar inte att helgerna ska gå så fort hela tiden. Hur ska jag hinna med allt som jag ska hinna med när det inte finns nog med tid att hinna med det på? (Dagen I-landsproblem?)

En av sakerna som gör en bok intressant är, enligt min mening, att den presenterar nya sätt att använda språket. Och gärna helt nya ord. I boken jag läser nu har jag, än så länge, hittat tre helt nya ord. I alla fall två av dem är mycket användbara; xenofobisk - främlingsfientlig, lakonisk - fåordig. Två mycket intressanta ord. Från en mycket intressant bok. Den fortsätter att inspirera.

I fredags använde jag en IPhone. Den var inte min. Men den var trevlig. Och jag tror att jag snart har en egen. Jag ska bara komma över min reklamångest. Och det borde ju vara lätt.