Jag har funnit min gud...

... och det var burlesk.

Förberedelsestadiet

Som den enstöring jag (ofrivilligt) blivit ska jag gå på klubb själv. Nervöst är det. Ändå känns det ganska naturligt. Gör inte alla det någon gång ibland?

Nu torkar mitt nagellack, därför fick jag en stund över till detta. Egentligen har jag inget att dela med mig av. Jag får väl dela med mig av sådant jag inte ska dela med mig av. Som till exempel att jag har ont i magen (nervositet eller mens). Och att jag har vatten i öronen.

En sak jag faktiskt kan dela med mig av, som kanske till och med kan vara av intresse, är lite information angående adoptioner. Informationen kom jag över från en kollega som går i dessa tankar (det är alltså inte jag som är sugen på att skaffa mig en parvel). Följande saker vet jag om adoption: det tar ungefär tre år (!) att få sin unge, det kostar över 100.000, är man över 40 när man ansöker om adoption måste man gå med på att eventuellt ta emot ett sjukt eller äldre barn. Dessa tre fakta gör mig lite upprörd. Hur tänkte de där?

Nu har mina naglar torkat. Tror jag.

Mensen tillhanda

Men för fan! Hur tänkte du nu?

Nu kör vi!

Det gick inte så jävla bra i morse. Eller, det beror ju på hur man ser på saken. Jag sitter på jobbet. Jag är till och med sminkad. Pluspoäng till Emma. Minuspoäng till sängen som inte sköter sig.

Jag är ofta i valet och kvalet vad gäller vilken typ av bloggande jag ska ägna mig åt. Skulle tro att jag dryftat mitt dilemma tidigare. Kvalitet eller kvantitet? Seriositet eller oseriositet? Privat eller allmänt?

Nu börjar jag verkligen tröttna på mina polisonger. Varje dag är en dag närmare borttagning. Jag undrar bara när borttagningen kommer ske (en vacker dag?). Och än mer undrara jag hur borttagningen kommer genomföras. Vax?

Emma och den rågade bägaren

Jag var på vippen att kanske börja tro på någon form av övernaturlighet, men nu kan jag säga att det är kört. Jag bjuder här med in någon, som kan försvara sin "gud" eller högre makt, till ett samtal med mig, och eventuellt några kollegor. Time for some explanation!

Det är ju tur att jag tror på mig själv i alla fall (sa hon som hade huvudet under armen)

Just nu känner jag att jag väldigt gärna vill tro på övernaturlighet (naturlighet är ju så tråkigt). Tyvärr har jag svårt för det.

Kan någon bistå med ett övertygande argument varför övernaturlighet är lika naturligt som naturlighet (fast kanske lite roligare)? Tack på förhand!

Vad är undernaturlighet? Siliconbröst? I så fall tror jag inte på undernaturlighet heller.

Och jag tror inte på fula ord. Men det har jag nog redan avhandlat. Vill ju inte verka tjatig (även om det är precis vad jag råkar vara).

Sammanfattning

Men, P3, sluta genast spela Darin!

I lördags gjorde jag ett hål i mitt öra. Ett till, alltså. Jag är mycket nöjd med det hålet. Inte visste jag att jag skulle få plats med så många hål i mina små öron.

I söndags hörde jag inte av mig till folk jag borde ha hört av mig till. Och som jag faktiskt vill höra av mig till. Vi kan väl säga att det är typiskt mig.

I dag hämtar jag min kamera. Min nya kamera. Min lilla kamera. Jag tror att det ska göra mig nog glad för att städa lite. Jag tror det. Eller i alla fall diska. Eller i alla fall gå och lägga mig lite senare än klockan nio.

Hur kan man kontrollera att en man inte haft sex med en annan man det senaste året? Och hur kom de fram till vad som faller inom ramen för "sexuellt riskbeteende"? Jag bara undrar.

I fredags var jag på bio. Min tanke var, och är fortfarande, att ge ett utlåtande. Det kanske kommer i veckan. Vem vet.