Jag har inte tid med detta. Och kanske inte riktigt lust. När jag får tid och lust återkommer jag. Antagligen ganska snart.
God natt, så länge.
2009-11-11
2009-11-05
Kort lägesrapport (som om jag någonsin gett någon lång sådan):
Teatarföreställningen Publiken, på Göteborgs Stadsteater, gjorde intryck. Kanske till och med lämnade avtryck.
Det handlar inte om bra eller dåligt.
I morgon eller på lördag lämnar jag staden Göteborg för att besöka rikets huvudstad. I bagaget kommer det finnas morgonrock, klackskor, extra bh och en spänd förväntan.
Tillbaka är jag på söndag. Fattig och värkande.
Det handlar inte om bra eller dåligt.
I morgon eller på lördag lämnar jag staden Göteborg för att besöka rikets huvudstad. I bagaget kommer det finnas morgonrock, klackskor, extra bh och en spänd förväntan.
Tillbaka är jag på söndag. Fattig och värkande.
2009-11-04
Fredrik Reinfeldt/Regeringen tillhanda:
Hej Fredrik/Regeringen!
Jag har ett förslag som skulle underlätta livet för många människor i vårt fantastiska land.
Det gäller de som lider av den mycket negligerade sjukdomen Beslutsångest. Jag anser att det borde vara slut med att diskriminera de lidande i denna grupp. Erkänn Beslutsångestens existen och ta fram en handlingplan för att underlätta livet för de lidande.
Självklart har jag ett förslag på hur man skulle kunna underlätta livet för någon med sjukdomen Beslutsångest. Förslaget består i att tillhandahålla en tjänst, som självklart är mycket subventionerad eller gratis, för de drabbade. Tjänsten består av en människa som kan bistå i beslutfattandet. Tjänsten bör finnas i olika nivåer, allt från någon att ringa och använda som bollplank, till en personlig totalitär beslutsfattare som ska vara med i alla situationer där det kan behövas.
Jag hoppas att detta förslag är av intresse och att ni inleder en utredning angående sjukdomen Beslutsångest.
Med vänliga hälsningar
Emma Lennström
Jag har ett förslag som skulle underlätta livet för många människor i vårt fantastiska land.
Det gäller de som lider av den mycket negligerade sjukdomen Beslutsångest. Jag anser att det borde vara slut med att diskriminera de lidande i denna grupp. Erkänn Beslutsångestens existen och ta fram en handlingplan för att underlätta livet för de lidande.
Självklart har jag ett förslag på hur man skulle kunna underlätta livet för någon med sjukdomen Beslutsångest. Förslaget består i att tillhandahålla en tjänst, som självklart är mycket subventionerad eller gratis, för de drabbade. Tjänsten består av en människa som kan bistå i beslutfattandet. Tjänsten bör finnas i olika nivåer, allt från någon att ringa och använda som bollplank, till en personlig totalitär beslutsfattare som ska vara med i alla situationer där det kan behövas.
Jag hoppas att detta förslag är av intresse och att ni inleder en utredning angående sjukdomen Beslutsångest.
Med vänliga hälsningar
Emma Lennström
Mitt i röran
Det hade varit intressant om jag hade räknat hur många gånger jag har "det man inte har i huvudet..." under min tid på detta företag. Nu känns det lite sent. Typiskt.
I natt har jag sovit på saken. Närmare bestämt en lapp där det stod "ska jag åka till Stockholm?". Jag vet inte om det berodde på lappen, men jag sov rusktigt dåligt. Kan man få någon form av dispans för beslutfattande? Kanske något motsvarade till en lapp som talar om att man får parkera på handikapparkering. Jag tror att det blir till att rikta sig till ansvarig på området...
I natt har jag sovit på saken. Närmare bestämt en lapp där det stod "ska jag åka till Stockholm?". Jag vet inte om det berodde på lappen, men jag sov rusktigt dåligt. Kan man få någon form av dispans för beslutfattande? Kanske något motsvarade till en lapp som talar om att man får parkera på handikapparkering. Jag tror att det blir till att rikta sig till ansvarig på området...
2009-11-02
Det är nu man är glad att vara på rätt sida fönstret
Jag längtar efter mitt te. Och min säng, självklart. Men mest mitt te. Och mina stearinljus. Även texten i boken som ligger i tygkassen bakom mig.
Nu står det att det dött massa människor i denna förbannade influensan. Jag kan inte ta det på allvar. Är det bra eller dåligt?
Hur kan man förbjuda folk att titta på något? Rent praktiskt, menar jag. Hur kan man straffa någon? Och vet vem det är som ska straffas? Och hur ser bevisningen ut?
Idag känns min ryggrad tydligare än vanligt. Är det bra eller dåligt?
Nu står det att det dött massa människor i denna förbannade influensan. Jag kan inte ta det på allvar. Är det bra eller dåligt?
Hur kan man förbjuda folk att titta på något? Rent praktiskt, menar jag. Hur kan man straffa någon? Och vet vem det är som ska straffas? Och hur ser bevisningen ut?
Idag känns min ryggrad tydligare än vanligt. Är det bra eller dåligt?
Mycket text en måndagsmorgon
Igår fastnade jag framför tvn (fastnadet började vid tolv på förmiddagen och slutade vid halv tolv på kvällen). Det sista jag fastnade framför var en amerikansk drama/romantisk-komedi. Det är inte min favorit genre, kan vi säga. Men jag försökte skjuta på sänggåendet så länge som möjligt. Torts att filmen inte var bra, eller ens särskilt avkopplande, gav den upphov till en fundering. Eller reflektion.
En av huvudkaraktärerna var en person med näst intill oändlig makt inom sitt område. Det var någon form av absolut makt genom rädsla. Och även genom kunnande inom sitt område. Denna typ av mektpersoner dyker upp rätt som det är i amerikanska serier och filmer (kanske även i produktioner från andra länder?). Ofta är det en person som har all makt. Och mängder av människor som följer denne maktperson utan att reflektera över varför (bara det är ju ganska skrämmande i skuggan av liknande beteende genom historien). Jag tänkte fundera på varför sådana maktpersoner så ofta portreteras.
En förklaring, vilken jag egentlignen inte tror på alls, kan vara att de maktförhållandena som visas i filmer och serier speglar verkligenhet. Detta är för mig ganksa otroligt, då inte mycket annat i de filmerna speglar verkligheten och det är få saker i verkligheten som är så enkla att förstå.
En annan förklaringen är kanske lite mer komplex. Det handlar mer om en önskan att verkligheten var som filmen. Denna önskan är ju inget nytt eller ens dolt. Men om man drar det lite längre. Varför önskar man (vilka dessa "man" är vet jag inte) att en människa ska ha den totala makten? Jag kan se flera anledningar. En av dem är att denna maktperson är just en person, och då kan den personen lika gärna vara jag eller du. En annan anledning är att det är så mycket lättre att bekämpa, i handling eller i tanke, en person än en företelese, ett parti eller en oformlig massa av olika människor. Kanske är heller inte detta något banbrytande, det är väl inte riktigt det jag är ute efter. Däremot är det lite skrämmande. I filmen är maktpersonerna ofta relativt lätta att bekämpa, eller att leva sida vida sida med. Maktpersonerna idialiseras och glamofieras. Och även om de inte har politisk makt i filmer och serier, är inte steget långt till verklighetens politiska maktpersoner. Och om filmer bagetelliserar det faktum att en person kan styra mängder av människor kan vi ju bli lite blinda. Och det har vi varit med om förut.
Oj. Mycket text blev det. Och ändå kom jag ingenstans. Jag jobbar på det.
En av huvudkaraktärerna var en person med näst intill oändlig makt inom sitt område. Det var någon form av absolut makt genom rädsla. Och även genom kunnande inom sitt område. Denna typ av mektpersoner dyker upp rätt som det är i amerikanska serier och filmer (kanske även i produktioner från andra länder?). Ofta är det en person som har all makt. Och mängder av människor som följer denne maktperson utan att reflektera över varför (bara det är ju ganska skrämmande i skuggan av liknande beteende genom historien). Jag tänkte fundera på varför sådana maktpersoner så ofta portreteras.
En förklaring, vilken jag egentlignen inte tror på alls, kan vara att de maktförhållandena som visas i filmer och serier speglar verkligenhet. Detta är för mig ganksa otroligt, då inte mycket annat i de filmerna speglar verkligheten och det är få saker i verkligheten som är så enkla att förstå.
En annan förklaringen är kanske lite mer komplex. Det handlar mer om en önskan att verkligheten var som filmen. Denna önskan är ju inget nytt eller ens dolt. Men om man drar det lite längre. Varför önskar man (vilka dessa "man" är vet jag inte) att en människa ska ha den totala makten? Jag kan se flera anledningar. En av dem är att denna maktperson är just en person, och då kan den personen lika gärna vara jag eller du. En annan anledning är att det är så mycket lättre att bekämpa, i handling eller i tanke, en person än en företelese, ett parti eller en oformlig massa av olika människor. Kanske är heller inte detta något banbrytande, det är väl inte riktigt det jag är ute efter. Däremot är det lite skrämmande. I filmen är maktpersonerna ofta relativt lätta att bekämpa, eller att leva sida vida sida med. Maktpersonerna idialiseras och glamofieras. Och även om de inte har politisk makt i filmer och serier, är inte steget långt till verklighetens politiska maktpersoner. Och om filmer bagetelliserar det faktum att en person kan styra mängder av människor kan vi ju bli lite blinda. Och det har vi varit med om förut.
Oj. Mycket text blev det. Och ändå kom jag ingenstans. Jag jobbar på det.
2009-11-01
Söndag
Jag tror jag väljer att säga att jag är bakfull idag. Det gör det hela så mycket enklare.
Nej, jag orkar inte. Jag känner mig bara så förbannat ensam. Jag är inte bakfull. Jag har inget att skylla på. Jag sitter hela dagen framför tvn. I nattlinne. Tittar på program jag inte tycker om. Äter glass. Det hade varit enkelt att säga att jag är bakfull. Men inte sant.
Fuck!
Nej, jag orkar inte. Jag känner mig bara så förbannat ensam. Jag är inte bakfull. Jag har inget att skylla på. Jag sitter hela dagen framför tvn. I nattlinne. Tittar på program jag inte tycker om. Äter glass. Det hade varit enkelt att säga att jag är bakfull. Men inte sant.
Fuck!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
