Det dök upp en liten tanke. Ja, faktiskt, en liten tanke. Den kan få bo här, tänkte jag.

Jag kan tycka att det där med vilken ordning man läser inläggen i en blogg är lite lurigt. Det känns ju naturligt att läsa uppifrån och ner. Så vi läser det mesta. Men då kan det ju hända att man får saker i fel ordning (som min kaka alldeles nyss (eller för den som läser detta först: som min kaka alldeles strax)). Ska man lösa det genom att först scrolla ner lite hastigt, och hoppas att man inte fastnar på några intressanta bilder (vilket oftast inte är några större problem på just denna blogg) och sedan läsa sig uppåt? Ja, antagligen. Inte alls svårt. Egentligen. Bara lite konstigt. Eller dumt, kanske. Men jag har ingen lösning, så jag tänkte att det får väl vara som det är då.

Idag är det fredag och jag har semester. Solen skiner och (nästan) all disk är diskad. I hallen står en påse med alkohol. I morgon ska jag på kalas. Ikväll ska jag kanske sitta i en park, kanske grilla en bit mat. Jag klagar inte. Kan vi säga.

Lite senare hade jag förvandlat den perfekta sockerkakan till en perfekt tårta:

Igår bakade jag en perfekt sockerkaka:

Nattlig dokumentation. Fast meningslös.

Tillbaka från krogen. Framför That's 70's Show. Isn't this lovley? Jag gillar det här med semester. Kan man få mer sådant?

Men kanske kan det vara dags att gå och sova. Jag har hört att det är så man blir pigg. Och om man inte är pigg är det svårt att utnyttja sin semester.

Jag sitter här och vränger och vrider och smular och vänder. And nothing. Nej, det gör ju ingen större skillnad. Tålamod. Tålamod, Maggan.

Jag undrar hur jag gjorde förut. Det gör jag verkligen. Skulle vara bra att veta. Typ nu.

Back from the dead och jag undrar vad mitt internet håller på med

Det har varit lite tyst här. Sådant händer. Men nu ska jag låta lite.

Jag har semester. Och det är bra. Jag har varit ute på äventyr. Och det är bra. Jag har lite ont i magen. Och det är mindre bra, men inte direkt katastrof. Jag tror inte det finns någon direkt katastrof att tala om just nu. Och det är ju väldigt bra.

Antiklimax.

Ibland kan det vara så att man letar efter en klippa att kasta sig ut från. För att man vill testa vad som händer när man når vattnet. Ibland kan det vara så att man är ute på en trevlig promenad i godan ro och helt plötsligt står på en klippa. Eller i luften. Utanför klippan. Och inser att vattnet inte var vatten. Utan ett bottenlöst hål. Eller klippor. Då är det inte kul att landa.

Men nästa sak som händer är att Emma öppnar en kall folkis. Det är jag helt säker på. (Vad som hände innan kommer ni aldrig få reda på)

Den nya Emma, den med semester:

Jag rapporterar nu från en husvagn. Husvagnen står på en camping. Campingen finns strax utanför det lilla samhället Ullared.

Kanske finns det nu någon som tycker att det är lite konstigt att jag, som bor i Göteborg (som ligger ungefär en och en halv timme från det lilla samhället Ullared), sitter i en husvagn på en camping strax utanför det lilla samhället Ullared. Då kanske jag är konstig, då.

Jag har köpt en fläkt. Det är en bra sak att köpa. Nu är det ju inte det enda jag köpt. Och kanske kommer det bli ett par saker till under morgondagen.

När man ska sova i husvagn behöver man ofta riva halva inredningen för att få fram någon form av bädd. Precis det ska göras nu.

Jag trivs.

Rapport från det självstädande kontoret?

Jag har bestämt mig; här ska fan inte sparas pengar! Det är ju sommar. Spendera, spendera, spendera. (Och skillnaden från innan var...?)

Annars knallar det på som vanligt. Ca. 19 arbetstimmar kvar till semestern. Jag tror detta ska gå vägen. (Även om jag fortfarande är lite arg)

Utanför fönstret parar sig fåglarna. Helt ogenerat. På min fönsterbleck. Vardagsporr? (Den bästa sorten!) (Vilket jag ju också har som skrivbordsbakgrund (på datorn) (alltså inte fåglar, utan vardagsporr))

Och då var det mens igen. (Kul information, eller hur?!) Men det jag egentligen vill säga med det är ju att det passar utmärkt. Om det går som planerat kommer jag ha en nästan helt mensfri semester. Tack fröken Mens!

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag måste bara dela med mig av det ABSOLUT bästa argumentet mot tatueringar. Alltså en anledning att inte tatuera sig. Här kommer det (jag är alldeles förväntansfull!):

Om det blir krig kan man bli igenkänd.

Ååå. Vad skönt!