2009-05-11

Varje gång hoppas jag på ett litet brev. Eller vykort. Ett litet "det här löste sig ju fint, inte sant?"

Nu vet jag att jag definitivt borde hålla mig härifrån. Men gör jag det? Nej. Uppenbarligen inte. Har jag några planer på att göra det (eller något annat)? Nej. Kommer jag tära än mer på det som redan är trådslitet. Ja. (Hur ska jag orka nästan två veckor till?)

Och på tvn står Pernilla Wahlgren och talar om hur rynkfri man kan bli. Jag vill ju bara ha snygga underkläder och en relativt hårfri kropp.

Jag har filat lösnaglar. Som inte sitter på mina fastnaglar. Det var lite knepigt. Men ganska rogivande. Så småningom ska lösnaglarna klistras fast på fastnaglarna. Och sedan ska lösnaglarna målas röda. Som fastnaglarna. Men inte idag. Det orkar jag inte. Som vanligt. (Och varje gång jag kommer hit vill jag bara lägga mig på golvet och säga "jag är så trött, kan jag inte bara få sova?")

Behöver man fila ner sina fastnaglar innan man sätter dit lösnaglar?

Jag ska hänge mig. Åt ett av mina beroenden. Jag tror jag väljer fåfängan. Det kan bli dyrt och ganska plågsamt. Men det är väl bättre än alkoholen? Planerandet har jag ju redan testat. Och det gick ju inte så bra.

Det är bara så frustrerande. Allt!

Jaha. Nu blev klockan nästan nio och dagen är slut. Den här dagen också. Det är ju skönt att måndagen är över. Men vad har det gett mig? Vad fan ger det mig? Tjänar jag något på allt det här? (Ja, det menar på många plan)

Inga kommentarer: