Husmorsskills:

Kort men koncist

Idag rinner allt av mig. Väder, motgångar, svett, disk. Jag har inget annat att säga. Det rinner liksom bara av mig. På det där bra sättet.

Pyssel (i lördags)

Jag kom ju liksom på att jag kanske ska kolla hur stor filen är jag ska ladda upp när det stå en max storlek man får ladda upp. Så jag kollade det. Och, hör och häpna, så enkelt var det.

Badabakarstips:

När jag nyss dränkte mitt sötsug i badkaret (vilket inte funkade) råkade jag, som vanligt, ha lite väl varm vatten. Det resulterar i att jag ganska fort blir rastlös av att ligga i badet. Så jag tappade ur vattnet ganska fort, då det fortfarande var riktigt varmt. Istället för att ställa mig upp på en gång och börja duscha, låg jag kvar. Och jag lät vattnet rinna bort långsamt, samtidigt som jag höll mig så mycket under vattnet som möjligt. Den sista biten, när näsan precis var vattentäck låg jag helt stilla och blundade. Kände verkligen efter hur det kändes när vattnet byttes ut mot luft runt hela kroppen. Så låg jag till allt vatten var helt borta. Mycket avslappnande.

Fortfarande inga bilder

Jag tänker inte kommentera vädret eller det faktum att mina bussar inte vill dyka upp morgonen. Och det trots att jag har mens, och därför är en ovanligt lättirriterad människa.

Och just för att jag har mens och är en ovanligt lättirriterad människa har jag inget annat än irritationer att skriva om. Den första irritationen är mitt enorma sötsug. Vart kom det från? Jag har testat vindruvor. Te. Ramlösa. Banan. Mat. Funkar inte. Funkar inte alls. Inte ens lite. Jag vill ha godis. Eller glass. Helst något bakverk. Kanske en semla eller stor kanelbulle. Choklad muffin.

Nu ska jag dränka mitt sötsug i badkaret.

Man bör ana en viss irritation

Sedan i lördags har jag försökt ladda upp bilder här. Varje dag har jag testat att ladda upp de två bilder jag vill ha uppladdade. Men det går inte. Det går bara inte. Jag blir irriterad på sådant. Därför har jag låtit bli att göra inlägg på några dagar. Nu tänker jag att det är dags att svälja irritationen och skita i de där jävla bilderna. Vill inte bloggen vara en blogg med bilder, så får den väl vara en tråkig textblogg. Den får helt enkelt skylla sig själv.

(Om det är någon som kan hjälpa mig med detta problem skulle jag vara mycket tacksam)

En smula ånger, som jag hävdar att jag inte känner

Igår, i väntan på buss nummer ett, skämdes jag lite. Med anledning av detta. Kvinnan hade inte på sig sin Termokjol. Och jag inbillade mig att hon såg lite nere ut. Kan detta vara mitt fel?