Emma fortsätter att rapportera:

Jag har nu varit ute i skogen och pulsa i snö, på jakt efter en julgran (bilder kommer visas här inom hyfsat kort). Jag har shoppat i Kristinehamns innerstad. Fikat på Ejes. Skottat snö. Täckt mina kläder av ett tunt, men tätt, lager katthår. Tagit kort på snötäckta katt i snö, katt i fönster, katt på matta. Jag har tänt kakelugnen (nästan) hlelt själv. Jag skulle ha huggit ved, om det funnits en huggkubbe. Om ett tag ska jag äta lutfisk, ärtor, potatis och vitsås. "Titta" på Bingolotto. Tända kakelugnen igen. Lägga in massa bilder på min hårddiska med hjälp av min systers MacBook. Och eventuellt lyssna på lite julmusik.

Emma rapporterar:

Packningen gick bra. Sj kom, typ, i tid. Snön ligger vit. Vårdcentralen i Kristinehamn är besökt. Sillen är äten. Det verkar ju gå bra det här.

Men lite stålkvinna är jag ändå

I natt (igen) fick vi (som följer denna blogg slaviskt) smaka på Emmas nyaste ovana. Kanske kul för oss, men mindre kul för Emma. Dock har den där Emma lovat sig själv (och mig) att aldrig radera ett publicerat blogginlägg (såvida inlägget inte bryter mot lagen).

Så får det vara.

Idag ska jag packa. Det är inte min favoritsyssla. Dock ska jag försöka att inte ta det på så stort allvar. Och det brukar jag ju vara ganska bra på.

Jag läste precis detta inlägg, och tänkte både på att jag själv ska ge mig i kast med SJ i morgon och på att kvinnan gjorde sig färdig och packade det sista på 16 minuter. What the fuck!?

Det är bara att välja.

Ibland önskar jag att jag var mindre ensam. Och att jag fick svar, när jag använde min telefon.

Och ibland är det jävligt gött att sova själv.

Diciplin. Not found.

Det jag behövde verkade vara sömn och några dagar utan press. (Eller en bra natt utan sömn) Hur som helst känner jag att jag kan tänka mig att fortsätta leva ett tag till. Jag ger inte upp så lätt!

Idag ska det göras saker på riktigt. Tyvärr är jag fortfarande långsamt, så vi får väl se hur det går.

Jag började (typ) i alla fall min dag med att köpa färska räkor. Av min Jenny. Jag har aldrig köpt färska räkor förut. Och i synnerhet inte av min Jenny.

Nej, jag har fortfarande inget vettigt att dela med mig av. Så frisk är jag inte.

Ett konstaterande:

När man ligger hemma och är allt annat än i form blir det lätt att man inte har något att skriva. Precis så är det nu.

Så mycket tid, så lite energi

När jag i morse, på väg från vårdcentralen, tänkte handla lite mat blev jag påmind om min dröm. Jag är fortfarande inte van vid att jag har sådana. I natt packade jag och min familj väskorna för att bege oss till närmaste skyddsrum. Varför vet jag inte.

Längre än så här blir det inte just nu.