Kvällsältandet

För det mesta är min lägenhet ostädad. Inte så att det är skitigt på golvet och äckligt i handfatet. Utan mer en stökighet. Min lägenhet är stökig. Mestadels av tiden. Och när den är det har jag svårt att koncentrera mig på sådana saker som att sy, baka, göra huvudbonader med mera. Jag tycker inte riktigt att min tid ska gå åt till sådana förströelser utan att tiden först vigts åt städning. (Vad detta beror på och om det är nyttigt eller inte ska jag vid detta tillfälle inte beröra) Så mestadels av tiden går jag alltså runt och borde städa. Men eftersom städing är så mycket tråkigare än att sy, baka eller göra huvudbonader så städar jag inte. Eller syr, bakar och gör huvudbonader. (Vad jag gör istället ska jag vid detta tillfälle inte beröra) När jag väl får ett infall att städa, och infallet är nog långvarigt för att det ska bli gjort ordentligt, så kan jag riktigt gotta mig i den nystädade lägenheten. Triumfen som infinner sig när jag får se min lägenhet i hela dess städade prakt få inspirationen att falla som regn över mig. Glad i hågen hänger jag mig åt att sy, baka eller göra en huvudbonad. Och, det som oundvikligen hör till; stökar ner lägenheten.

Med näsan intryckt mellan Zola och snor

Jag läser och jag läser och jag läser, men den jävla boken vill aldrig ta slut!

Ungefär så känner jag just nu. Och därför tar jag min tillflyktsort till internets sköna värld. Kanske kan jag hitta några räkningar som behöver betalas.

(Tvättat, dammat hyllor, städat badrumsskåp och sorterat mitt pyssel har jag redan gjort)

Nu får ni ju inte tro att jag inte uppskattar kvalitetslitteratur. Eller att jag tvivlar på kvaliteten i den evighetsbok jag nu har vid min hand. Nej. Tro inte det.

Vidare kan jag säga att jag är snuvig. Viktig information. Speciellt då den används som ursäkt när jag på en och en halv vecka inte har besökt gymmet. Alltså väldigt viktig information.

Det är tur att klockan är läggdags snart. Då kan jag skulle på min lilla rosa tablett; nej, vad synd, jag orkade inte läsa färdigt boken.

(Vilket tur att du har hela eftermiddagen i morgon på dig också!)

En glimt

Med detta inlägg vill jag på intet vis lura någon att jag ska återgå till den regelbundna bloggskriverska jag en gång var. Min hjärna är för utspridd för det.

Dock har jag en stund över och en dator framför mig. Det har tidigare varit ett vinnande koncept.

Jag är nyss kommen från lektion och har i tankarna att anordna en lite sammankomst i min lägenhet. Det var så länge sedan jag hade folk där. Annat folk än jag och pojkvännen. Därför kom det en lust över mig att bjuda in lite folk. Vilka är oklart. Ännu mer oklart är när det ska ske.

Det är ungefär vad som rör sig i mitt huvud just nu. I magen rör sig inget annat än hunger, så det blir mitt nästa mission.

En prestation, om än så liten

Jag har inte bloggat på länge. Detta har olika orsaker. Som även kan ses som ursäkter. En orsak är prestationsångest. En annan är dålig fantasi. Ytterligare en är den drastiskt nerdragna tiden framför datorn. Det finns fler än så, men ingen av dem känns särskilt intressanta. Vilket ju i sig har varit en orsak till mitt frånfälle; jag är inte särskilt intressant.

När jag igår träffade min föredetta kollega Rebecca, så påpekade hon att jag inte bloggar så ofta. Detta har jag ju varit medveten om, men det behövdes ändå ett påpekande; Twitter är inte lika intressant för gemene man (här menar jag de som själva inte har Twitter). Visserligen har jag svårt att tro, eller rättare sagt: jag tror inte alls att detta är mycket mer intressant än Twitter. Dock kvarstår påpekandet, och det faktum att jag fick komplimanger för min blogg någon enstaka gång.

Dessutom saknar jag att skriva.

En liten, liten period gjorde jag ett försök att skriva klassisk dagbok. Det var flera år sedan jag gjorde sådant på riktigt, så jag tänkte att jag skulle må bra av det. När jag inte märkte någon skillnad slutade jag.

Kanske är det där det största problemet finns; jag testar olika saker på jakt efter det där som gör det lilla extra och suddar ut alla oroliga moln. Det känns som om det är lite höga krav på en förströelse. Eller hobby.

Bloggandet trivdes jag ju med förut. Det trollade inte bort alla moln, men det var kul. Ungefär som Twitter. Men, precis som Twitter, medförde det också en mörkare sida; prestationsångesten. Det verkar som att den dyker upp vart jag än går. Så fort jag hittar något jag känner mig bra på, eller som bara är kul, så dyker den upp. Det jag gör blir då jobbigt och jag går vidare till en annan aktivitet. Alltid samma mönster.

Hur ska jag bli av med den?

Det är ju inte meningen att du som läsare ska komma med sådana svar. De kraven ställer jag inte. Jag tror inte jag har några speciella krav alls på dig. Men tack för att du läst.

Insomnia light

Det är ju löjligt fruktlöst att börja varje inlägg med "vad dålig jag är som aldrig bloggar". Så jag ska nog sluta med det. Istället ska jag förlika mig med att jag är en sporadisk bloggare.

Bara så nu vet.

Och med detta ska jag nog somna om.

Terapi del 1

I dag var det mitt första besök hos min nya psykolog. Där kommer jag inte bli utslängd. Tror jag. Och där är de tydligen rigoröst noggranna. Så många frågor på så kort tid. Så många svar jag inte visste att jag skulle ge. Kände mig både lättare och smutsigare efteråt.

Och känslan av att någon annan säkert behöver det mer än mig, vill inte försvinna.

To be continued...

Inte välskrivet

Här om dagen gjorde jag ett försök att skriva ett långt och välskrivet inlägg. Det gick inte så bra, då spårvagnen kom till min hållplats lite tidigare än jag räknat med (dock antagligen precis samma tid som alltid). Inlägget rann helt enkelt ut i sanden. Som varje gång jag ska skriva något långt och välskrivet. Det borde jag lära mig av.

Inget mer välskrivet från min sida.

(Nu var det endera ett litet jordskalv eller någon granne som flyttade sitt 100 kilo tunga kassaskåp)

(För er som är intresserade, så skulle det välskrivna inlägget handla som skillnaderna på byggnaderna Humanisten och Chalmers)

En annan ursäkt till varför jag skriver här så sporadiskt och oregelbundet är att jag har svårt att slita mig från min litteratur. Och när jag väl ska skriva känns det väldigt futtigt att skriva något som inte är välskrivet.

Man kan ju tycka att när jag väl skriver, som jag gör nu, så borde jag ju skriva något intressant (inte samma sak som välskrivet). Det verkar dock dåligt med det också. Ni stackare som följer denna blogg får inte mycket till livs.

För övrigt så ska jag se mitt första avsnitt av 'Mad Men' i morgon. Som en del av "undervisningen" (undervisning står här inom citationstecken för att jag inte tycker om ordet "undervisning" på något som mer är "se saker på nya sätt och komma fram till nya lösningar"-visning, eller så). Denna serie har jag blivit rekommenderad av många, och sett fram emot att någon gång se. Första gången blir alltså i morgon. Sedan ska vi diskutera debatten uppkommit i samband med att den nya sortens HBO-serie jämförts med litteratur. Vi fick en länklista med blogginlägg, webbartiklar och kommentarer att läsa på. Lite trött blev jag, men ser ändå fram emot vad en diskussion kan leda till.